29 oktober 2007

...det finns bara dåliga kläder

Idag bestämde jag mej för att besegra det förbannade oktobervädret. Så jag tog mitt stora paraply och mina nya höstiga skor och jag tog mej nästan helt torr hela vägen till jobbet.

Jag är så glad för mina nya skor. De ser ut som vanliga fina höga sneakers, men de är inte tillverkade av Converse eller Vans utan av Tretorn, det gamla hederliga gummistövelsmärket. Jag har aldrig litat så mycket på ett par skor som jag gör nu. Och jag ska vara så rädd om dem och impregnera dem och smörja dem så att de vill skydda och värma mina tassar hela långa blöta hösten och vintern.

28 oktober 2007

LBK

Matchen mot Hovås i onsdags slutade 8-8, vilket tyder på att inget av lagen spelade särskilt bra. LBK låg under nästan hela matchen, men lyckades tillslut fixa en poäng. Idag besegrades Järnbrott med 7-1 och den gamle skyttekungen börjar hitta formen efter sin skadeperiod och bidrog idag storartat genom att sätta två puckar i mål.

Idag tycker jag om...

Shakira - Suerte (Whenever Wherever). Hon värmer mig i höstmörkret. Videon är fantastisk! Och man får faktiskt spela panflöjt...

Rödvin, tidsförvirring och Västeråsare

Ja, det var ju en seg och trist dag igår. Men även en sådan kan ju sluta på topp... Tog mej samman och åkte hem till Anne Mari och Charlie vid elva-tolvtiden nån gång. Rödvin, youtube och fina vänner kan verkligen göra susen. Timmarna flög fram. När jag så småningom, efter många sköna skratt och bra historier, skulle dra mej hemåt så var det lite förvirrat. Vad var egentligen klockan? Vintertid var det 03.30 och sommartid 04.30. Sista vagnen hem skulle enligt Västtrafiks hemsida gå 03.50. Så jag knatade ner till hållplatsen. Tråkigt nog ville spårvagnarna fortfarande ha sommartid. "Men det kommer en 11:a snart, den kan du ta" sa föraren. Yeah right! Jag vet inte vad han hade för tidsperspektiv, men om det nu kom en 11:a så var det inte snart. Som tur var fick jag sällskap med ett gäng yngre herrar på hållplatsen. Vi stod och pratade om allt möjligt och så visade det sig att två av dem var Västeråsare och kände mina gamla gymnasiekompisar. Det var dessutom så lyckosamt att vi skulle åt samma håll, så vi delade en taxi och struntade i den där 11:an som ju ändå aldrig kom... Så kan det gå. En skön kväll med en överraskande avslutning! Och jag var inte hemma förrän 05.30, vintertid alltså.

Bildbevis

Jo, det är verkligen oktober och jag är dyngsur och frusen...


27 oktober 2007

Oktober

Har legat vaken flera timmar nu... Har verkligen haft gott om tid att skriva nya inlägg här, men det finns verkligen inget som jag känner för att skriva om. Allt är så jävla oktober nu. Trist.

Det var så mycket jag såg fram emot. Den här helgen skulle bli rolig. Men i helvete att den blev. Den blev trist. Det är oktober så långt in i kroppen och själen som bitande vindar och duggregn kan nå.

Tröstäta. Tröstshoppa. Jag har testat, men det funkar inte. Det är fortfarande oktober.

22 oktober 2007

LBK

Nu plockar jag upp en gammal tråd... Säsongen har nämligen startat för Lerums BK. Dessförinnan spelades en rad träningsmatcher och det var idel segrar för det taggade LBK. Men skulle spelet hålla i sig även i säsongspremiären? Orosmolnen hopade sig när förra årets skyttekung drabbades av skador i såväl fot som axel och rygg och inte kunde delta i denna så viktiga match. Men grabbarna i laget insåg allvaret, tog sig samman och kunde, trots en nervös inledning, besegra Hisingen med 6-2. Till nästa match var skyttekungen tillbaka, grabbarna kunde andas ut och besegrade efter hårt arbete Kungsbacka Kings med hela 8-3. Inför nästa match mot Hovås ligger LBK på en trygg andraplats i tabellen. Blir det div. 2 nästa säsong tro?

Hurra för Gabbe och Mirre!!!

Som vanligt glömde jag att föreviga och dokumentera med foto... Det var synd för vi hade storfrämmande i Götet i helgen. Efter en slappardag i lördags hookade jag och min T nämligen upp med Gabriel och Mirjam. Fy tusan vad trevligt! Gabriel hade jag inte sett på år och dar och senast jag såg Mirjam var hon klädd i SJ-uniform. Nu var de ledigt klädda och lika snygga som alltid! Ett par öl på Respekt blev det. Vid bordet bredvid satt ett förtjusande sällskap.., fyra silvrade seniorer som ville tillbringa lördagskvällen på hippa innestället. De satt på den 20cm höga soffan och drack sina Xider. En hade lutat sin vackert snidade käpp mot väggen och kvällen slutade storartat när de alla lyckades ta sig upp ur sofforna. Vid nästa bord satt typ 15 asiatiska utbytesstudenter, trodde Mirjam. Konferensdeltagare gissade Gabriel och min T. Sällskapet talade i alla fall ett språk som vi inte förstod och de var fulla. En trappa upp fanns ytterligare ett sällskap, ett amerikanskt fotbollslag. Eller "100 pers som brölar och äter hamburgare" som bartendern uttryckte det. Tyvärr var jag tvungen att runda av kvällen ganska tidigt då jag skulle upp och jobba nästa morgon. Men det gjorde inte så mycket, för Mirjam och Gabriel kom dit och hedrade både mej och Jesus med ett besök. Ni är så fina hörrni och jag vill träffa er snart igen!

18 oktober 2007

Ungjävel

Vissa ungjävlar är så förbannat söta att man faktiskt måste klämma sönder dom...

Idag tycker jag om...

Alicia Keys - No One. Jag vet att P3s Flipp-eller-Flopp-panel dissade den och sa att den lät stompig och österrikisk. Men tänk om man gillar stomp och apfelstrudel...

En försenad helg

Ursäkta min jävla bloggseghet! Jag skyller på att det har tagit tid att smälta helgen som gick. Den var så lång, den var så fin... Och den kommer aldrig åter. Lycka och vemod. Nåväl.., såhär förflöt den:

Under fredagen jobbade jag i Helsingborg och var därmed ledig från fritidsgården på kvällen. Ja, det som alla andra människor ser som en rättighet och total självklarhet fick även jag smaka på... en ledig fredagkväll. Jag gick med raska steg från tåget, glad över en lyckad arbetsdag och hoppade på bussen mot Masthugget. En snabb uppfräschning, ombyte och sedan tog jag min T i handen och gick till avenyn, faktiskt. Vi slog oss ner på Rose and Crown för en öl och något matigt från barmenyn. Mackan och Karin kom efter lite förvirring fram till rätt pub. När klockan närmade sig 21 drog vi till Konserthuset för kvällens stora begivenhet, Hellsongs med stråkduo och medlemmar ur Göteborgssymfonikerna. Det var så fint, så fint! Jag beslutade mej genast för att önska mej ett klockspel och en puka i julklapp. Och Harriet har en bedårande röst som hon vet på pricken hur hon ska använda för att skapa magi. Hårdrocksklassikerna avlöste varandra och stämningen i salen och i mitt sinne blev bara bättre och bättre. Tyvärr hade de lagt in en finkulturpaus mitt i konserten och det drog faktiskt ner intrycket en aning. När sista tonen klingat ut var vårt sällskap lite trötta och tog vagnen hem. Men min T och jag hade kvar lite spring i benen och begav oss till Skål. Alltid trevligt, alltid trångt. Lisa var där och det blev Frozen Daquaris som vanligt.

Sen kom lördagen... Åh vilken underbar dag! Vi sov länge. Sen gick vi ner till Bitter på Linnégatan för att prova deras brunch. Hujedamej säger jag bara! Vilken måltid! Herregud, vi kommer få dyrare helgfrukostvanor känns det som. 128 pikadoller kostade kalaset för en buffé som var helt ljuvlig. Jag åt och åt och det blev bara bättre och bättre. Där fanns allt, massa kött- och fiskskit som jag inte kollade så noga på, pajer, sallader, inläggningar, bröd, pannkakor, äggröra, ostar, frukt, bagels, brownies, marmelader, puddingar, fruktsallad... Allt i en skön lokal med kandelabrar och en dvd-brasa och dessutom toppat med en äldre herre som skötte ruljansen och på ett ytterst sympatiskt sätt gick om kring och småpratade med det fåtalet gäster som fortfarande var kvar. Ett härligt inslag var också musiken på toaletten: "I´ve had the time of my life" ur Dirty Dancing... På repeat! Så trivsamt!
Mätta och hur belåtna som helst tog vi farväl av personalen och gick på promenad i ett höstvackert Göteborg. Vi lyckade stöta på massor av härliga inslag i stadsmiljön. Utanför Hagabion pågick en brasiliansk festival med breakdance, på Språkcaféet dansades tango och på Järntorget stod en trumorkester. Vi trivdes som fan! Jag fick en sån där instruktion som man blir så sjukt glad och förväntansfull av... "Klockan halv sju ska du vara ombytt och klar." Tidpunkten sköts upp lite och det blev istället en sen middag (vi var ju så sjukt mätta), men målet var fortfarande hemligt för mej. Jag förstod faktiskt inte förrän vi stod utanför dörren att det var till Svarta Oliver vi skulle. Grekiskt fast finare, kan man säga. Jättegott vin och en suverän förrätt med grillade ostar följdes tyvärr av en flopphuvudrätt för mej. Den rätt jag ville ha kunde jag inte få för de hade lagt pinjenötter i.., och de kunde inte göra utan till mej, fast jag var allergisk. Hmm, dåligt. Jag fick instället välja en annan rätt som i och för sig lät ganska god. Men det visade sig vara en helt smaklös och oerhört flottig hög av auberginemos med ett centimetertjockt lager ost på. Blä! Men det gjorde inte så mycket för förrätten var ganska mättande och jag var så glad över alltihop ändå. Vi strosade genom Haga och slank in på Hemma hos för en drink innan vi begav oss hemåt i natten.

Även söndagen var speciell. Den brukar bestå av en stress att planera in bra måltider innan min T vid tvåtiden beger sig iväg för match och inte kommer hem förrän på kvällen. Men nu har han dragits med lite skador och kunde inte spela. Så hela söndagen blev en skön innepysslardag med hemkörningspizza och en titt på Oceans 13 som avrundning.

Så.., nu har ni stått ut med ännu ett långt inlägg. Tack för läsningen!

10 oktober 2007

Idag tycker jag om...

Amy Winehouse - Tears Dry On Their Own

08 oktober 2007

Vi gjorde en på min T också...

En till...

Haha.., denna var kuligare! (Observera stiligheter som Julie Andrews, Grace Kelly och Robert Musil)

Kvällens självförtroendepepp

Några som är lika mej...

04 oktober 2007

Anders!

Hur kan jag ha missat..?! Såg honom i rutan för första gången som hallåa idag. Han gjorde naturligtvis ett makalöst bra framträdande och slog mej som vanligt med häpnad. På tv4.se kunde jag läsa..:

Anders Östman, har tidigare setts i Lyckochansen på TV3, som tyckte att det var dags för en ny utmaning.
- Hallåan ska stå för spontanitet, det ska vara trevligt att titta på honom eller henne, säger Anders.

Berätta om din premiärkväll!
- Det gick över förväntan, det kändes avslappnat helt enkelt. Jag var i rutan tretton gånger under kvällen, det stora eldprovet var Idol-premiären vid åtta som många givetvis har laddat inför. Det var mest nervöst just då, så då är det fokus som gäller.

Har du hunnit få några reaktioner från tittare än?
- Jag cyklade till jobbet så det var nog inte så många på gatan som hann se mig, ha ha. Men det har varit jätteroligt med allt stöd och uppmuntran från kollegorna här på jobbet. Nu är isen bruten, så jag ser fram emot torsdag som är nästa kväll för mig i rutan.

Vem har lust att va rationell när man hör rock'n'roll på saxofon?!

03 oktober 2007

Favoriter!



















De är så jävla fina! Superfina! Och bra.

Second hand

Härom dagen var jag i Biskopsgården för ett jobbärende. När jag ändå var där passade jag på att gå in i second hand-affären på Vårväderstorget. Det var som vilken gå-in-i-halvkass-second-hand-affär-upplevelse som helst, men ändå (eller just därför) surrealistisk. När jag kom in var jag enda kunden i butiken. Ur högtalarna stömmade något mjäkigt som lät ungefär som en gammal lovsångsskiva. Bakom disken stod en dam i 50-årsåldern och läxade upp sin kollega, en tafatt man på kanske 25 år, angående hur man hänger kläderna. "De måste ju kanske inte hänga exakt efter regnbågen, men i alla fall samma färger tillsammans. Och så brukar jag hänga blusarna här längst fram." Sedan uppmärksammade hon plötsligt musiken, ni vet, hon liksom riktade örat uppåt mot högtalarna. "Det här var ju för tråkigt" sa hon och vände sig om mot stereon. Några sekunder senare klingade det underbara introt till Destinys Childs Survivor fram. Nu var damen nöjd. Jag med.

01 oktober 2007

Kommer ni ihåg...

... när Kent släppte en skiva på engelska?

Ola Darling!

Nu är han gäst på p3. Fantastiska Ola. Han är så jävla rolig. Intensiv!!!

God morgon!

Inatt vaknade jag. Av att jag var kissnödig.., sparkat av mej täcket.., drömt mardrömar.., tidningens duns på hallmattan..? Nej. Jag vaknade av att jag hade svidande ont i händerna. Mina händer var redan förut eksemiga och lessna av det kyligare höstvädret. Och så var det dags för flyttstädning igår. Det var då olyckan skedde. Mina gula diskhandskar revs sönder av en liten metallmakapär när jag torkade ugnsluckan och jag var tvungen att slutföra städningen utan handskar. Som ni vet brukar flyttstädning innebära mycket kontakt med vatten. Som ni också vet blir torr hud inte alls glad av mycket kontakt med vatten. Resultatet blev alltså att mina stackars händer numera har ännu fler självsprickor och en irriterad hud som svider och kliar så till den milda(?!) grad att det väcker mej om nätterna. Och som vanligt envisas jag med min svaga receptfria hydrokortison på 1%. Borde verkligen vara snällare mot mina händer, gå till min vårdcentral och få ett recept på lite starkare grejer. (Tack Peppe, Sara och läkarpappan för min senaste kur! Den är som ni förstår slut nu.)

Helgen har förstås dominerats av flyttbestyr. Jobbade som vanligt i fredags kväll och på lördagsmorgonen var det dags att börja packa undan allt som gör min lägenhet till min och därmed bereda plats för min andrahandshyresgäst. Återigen (liksom vid varje flytt) blev jag förvånad över mängden prylar jag äger. Som tur är hör två förråd till min lägenhet. Parallellt med den packningen samlade jag även ihop de pinaler som jag kan tänkas behöva använda under den icke tidsbestämda period som jag ska bo i Masthugget. Min T var snäll och bar massor ner till förråden och sedan packade vi in resten i Passaten och for till min nya adress. Då hade det redan blivit kvällning och jag bytte snabbt om för att bli av med värsta packningsdammet och promenerade ner till Järntorget. Där stod storebror Niklas och väntade på mej. Regnet öste ner så vi tog skydd under mitt paraply och gick Andra Långgatan fram i jakt på ett trivsamt ställe att slå sig ner på. Café Publik verkade vara lämpligt, så där tillbringade vi kvällen över ett par öl. Riktigt trevligt var det må jag säga. Kulturfolket därinne var kul att iaktta, ljudnivån var lagom, ölen var god och det var verkligen roligt att få en rejäl pratstund med brollan!

Söndagsförmiddagen startade med en välförtjänt sovmorgon och sedan som så ofta frukost på Prinsgatan. När min T gick till Slottskogsrinken för träningsmatch mot Järnbrott for jag tillbaka till Strömmensberg för att städa ur min lägenhet. På väg dit hände något ytterst oväntat. Det var ganska tomt på spårvagnen och jag slog mej ner på fönsterplats med mp3 i öronen och försjönk i mina tankar. Efter en stund slog sig en mycket ung man ner på platsen bredvid mej. Hmm.., konstigt, det fanns ju gott om lediga platser. Jag hade faktiskt lagt märke till killen redan på hållplatsen, tyckte att det var något bekant över honom, fast ändå inte... Nu satte han sig alltså bredvid mej och sa: "Heter du Johanna?" Oj.., jag fick ta ur ena hörluren. Så räckte han fram sin mobil och jag tog den och fick fram ett nervöst "hallå" i luren. Till min stora glädje och förvåning fick jag höra Mirjams ljuvliga röst! Ja.., det är klart.., det var hennes lillebror Aron som satt bredvid mej. Jag fick en härlig pratstund med henne och spårvagnsresan blev genast till en minnesvärd upplevelse. Då fick jag också veta att det finns de som läser min blogg utan att jag hade en aning om det. (Hej hej Gabriel!)

Så städade jag hela eftermiddagen och Janika kom och skrev på kontrakt och hämtade nycklar. Rejält trött och sliten och hungrig for jag hemåt Masthugget och när jag ramlade in genom dörren slog en fantastisk doft emot mej. Min T hade middagen färdig! Underbart!