28 februari 2009

Livet pa en gambiansk pinne

Det har tagit ett tag innan jag har gett er lite semesterhalsningar har pa bloggen (visst ar det exotiskt att skriva utan prickar pa bokstaverna..?!) Jag har ju inte direkt haft fullt upp, utan snarare inte haft sa mycket att rapportera, forutom alla iakttagelser fran solstolen. Turister ar ju ratt sa roliga att betrakta. Igar kom det ganska manga nya gaster till hotellet och de ar ju helt dumma i huvudet. Man ser direkt om det ar en nykomling pa hur de ror sig bland solstolarna, hur de koar vid frukostbuffen och hur de pratar med personalen. Vara nya grannar (vi hade en asskon ensamresande 50-arig hollandare fram tills igar) hade till och med gjort tabben att oppna alla gardiner till sitt rum. De kommer ha det gassande varmt inatt.


















Sahar i efterhand forstar jag hur trott och stressad jag varit. De fyra forsta dagarna har jag overhuvudtaget inte langtat efter nagra nya intryck alls. Jag har bara velat ligga ner i solen och rensa mitt huvud. Som tur ar har min T, som latt blir rastlos inte klagat utan ocksa tyckt att det varit skont att slappa. Vi har varit helt makalost trotta ocksa. Nar klockan ar nio pa kvallarna sa ar vi helt utslagna och drar oss helst tillbaka. Filmerna som vi har pa datorn hgar det inte funnits en chans att se klart innan ogonen slar igen.

Men igar var vi redo for lite aventyr. Vi akte till Abuko National Park dar man kunde vandra och se lite vilda djur och den vackra gambianska naturen. Dar tog de ocksa hand om djur som konfiskerats fran personer som illegalt haft de som husdjur. Efter rehabilitering, som de kallade processen vilken innebar att djuren levde i burar upp till ett ar, skulle djuren slappas fria. Dar fanns bade babianer, pelikaner, en jatteskoldpadda, antiloper och hyenor. Tidigare fanns aven ett lejon, men det rymde och fick skjutas. Sjalva parken var valdigt vacker och det var skont att vandra nagra timmar. I borjan var jag ganska nervos da vi passerade krokodiler och nargangna apor och jag gillar ju inte djur sarskilt mycket. Men efter ett tag kunde jag slappna av och njuta av termitstackar, odlor, mango- och cashewnottrad.
































Efter detta tog var taxichauffor till ett ljuvligt stalle for lunch. Lamin Lodge var en restaurang i tre vaningar byggd av stockar och bjalkar pa vattnet. Det kandes precis som de enkla tradkojor man byggde i Klockarboskogen som liten. Skillnaden var att har hade man milsvid utsikt over Gambiafloden och landsbygden runt omkring. Nar vi kom var det helt folktomt och vi tog plats hogst upp pa tredje vaningen. Nagra killar satt och spelade skon musik pa bryggorna nedanfor och pa floden gled nagra piroger (kanotliknande batar) ljudlost fram. Det var helt ljuvligt. Sa rofyllt och harligt. En nargangen apa ville forstas knycka var mat, men av personalen tilldelades vi en vattenpistol att forsvara maten med.

















Sista anhalt for dagen blev Katshakilly Crocodile Park. Dit akte vi for att se, umgas med och klappa krokodiler. Dar var fullt av livs levande krokodiler som man strovade omkring bland. Vi forsakrades om att de fatt massor av fisk pa morgonen, sa att de formodligen inte var sugna pa att ata oss. Krokodilerna var stenharda ovanpa, men om man kande ner pa benen och in mot magen sa var de mjuka och svala. En valdigt overklig upplevelse maste jag saga. Min T funderade pa om de drogat krokodilerna for turisternas skull... Vem vet..?

























Idag har vi slappat i vara solstolar igen. Hotellet ar mysigt och rummen ligger utspridda i en lummig och vacker tradgard full av apor och massa vackra faglar, plus de grymt fula gamarna som cirkulerar ovanfor polen pa formiddagarna innan de blivit matade. For lata dagar ar hotellet perfekt. Men imorgon blir det aventyr igen...

(Tyvarr har vi ingen sladd med kameran, sa bilderna far komma i efterhand.)

23 februari 2009

En lång söndag

Ja, det har varit en riktigt lång söndag. Efter en lite för sen lördagkväll på Jenny och Stefans bröllopsfest och bara fem-sex timmars sömn klev jag och min T upp och såg över packningen en sista gång. Ut i snöslasket med rullväskorna och så tog vi tåget till Stockholm. Vi åt en lunch på ett riktigt dåligt ställe med asiatisk buffé och sen for vi till Ritorno för att uppleva vårt första söndagsfika. Sedan träffade vi Jocke och Peter för ett par öl inför kvällens konsert med AC/DC. Jag och min T stod längst fram och kände nästan Angus svettdroppar som flög genom luften, men vi var redan helt sjukt trötta och passade därför ganska bra in i den åldrade och sega publiken. Vi hittade en trevlig pub för ett par öl efter konserten också och när den stängt blev det hamburgare på Max tills också de stängde. Nu var det två timmar kvar tills första flygbussen skulle gå och naturligtvis var centralstationen stängd. Vi promenerade omkring en liten stund och gick sen till 7 Eleven för att hänga tillsammans med många andra frusna nattsuddare. 03.30 kunde vi gå till stationen för att hämta ut vårt bagage och så fara med flygbussen mot Arlanda. Äntligen fick vi en halvtimmes sömn under bussresan. Det var alldeles tillräckligt för att den värsta trötthetsvärken i kroppen skulle försvinna och tankarna skulle bli någorlunda klara igen. Vi checkade in direkt och gjorde oss hemmastadda på en soffa. Min T ligger bredvid mej och snarkar, men jag kunde faktiskt inte somna. Hoppas på bättre lycka på flyget. Om inte annat så har vi ju två långa veckor på oss att ta igen oss efter denna långa intensiva söndag.

22 februari 2009

Ikväll är det dags

Tåglycka

Tågresor blir faktiskt vansinnigt mycket trevligare när man reser med Ebbot.

20 februari 2009

Tågtristess

Ännu en jävla tågresa...

Jag brukade uppskatta att göra tågresor på egen hand. Det innebar tid för mej själv, tid att lyssna på musik, tid att tänka, tid att vara, tid att bara sitta och glo... Det har blivit lite för mycket av de varorna det senaste året. Nu är det bara jävligt segt och tråkigt.

Jag bara längtar hem...

18 februari 2009

Fack nummer 17

Enda sedan den 16 januari har jag ju gått på ljusbehandling tre gånger i veckan. När man ljusbehandlas så behöver man ha muddar på armarna. Dessa muddar är personliga och läggs i en namnmärkt påse. När jag den 16 januari började kuren fick jag mej tilldelat egna muddar, en egen påse och ett alldeles eget hyllfack att lägga påsen i. Fack nummer 17 är mitt fack. När jag kommer till behandlingen så vet jag att i mitt egna fack ligger mina egna muddar. När jag ska gå därifrån lägger jag omsorgsfullt ner mina muddar i påsen och placerar denna i mitt fack.

Nu har det hänt något... Utan att jag fått information (!) så ligger det numera två påsar i fack nummer 17. Jag känner mej förvirrad, utlämnad och lessen. Och framför allt så får jag ingen information. Nu har det gått cirka en vecka sedan den andra påsen dök upp och fortfarande har ingen, varken sköterskor, receptionister eller ens läkare, tagit sitt ansvar och informerat om vad det är som händer. Är detta en permanent lösning eller kommer jag åter fritt kunna utnyttja utrymmet i fack nummer 17? Vem bär ansvaret? Jag vet som sagt ingenting. Det enda jag (helt på egen hand, utan att bli informerad) kunnat lista ut är att ägaren till den andra påsen heter Inga-Lill.

Vem vet, Inga-Lill..? En dag kanske vi möts i väntrummet...


16 februari 2009

Snygga Anna

Igår kväll var jag med Anna och Mia på Anna Ternheims pompösa spelning på konserthuset.

Jävligt snyggt var det. Snyggt och tajt och genomtänkt och perfekt och storslaget och vältajmat... och jävligt snyggt.

Jag tackar för en skön kväll och bjuder på en "lika-som-bär".

Lika som bär:









Anna Ternheim och Per Hammar

15 februari 2009

TSOOL

The Soundtrack Of Our Lives på Trädgårn igår. Det var fint, som vanligt. Aningen ojämnt och lite segstartat. Men glädjen och kicken i hela magen fanns där, det är ju alltid så på TSOOL-konserter. Bäst under hela kvällen var såklart Second Life Replay, nästan i stil med P3 Guld-framträdandet. Och märkligast var Instant Repeater '99... Jävligt bra såklart, Ebbot ståendes på kravallstaketet, Kleerup rännandes runt på scenen med en tamburin och slutligen publiken som lyfter Ebbot och låter honom surfa runt. Eufori och galenskap.

Här är Second Life Replay från P3 Guld.


The Soundtrack Of Our Lives kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta.

13 februari 2009

Man of my dreams

Glittermorgon

Imorse snöade det så små små flingor. Luften var som fylld utav glitter. Glitter, glitter, glitter. Det var så välbehövligt, det var som att låta hela min kropp och själ sköljas i glitter och kristaller och glans. Men ändå.., jag är fortfarande så trött, så trött. Jag behöver mer glitter.

10 februari 2009

Det har varit en grå och luddig dag idag

Sov du lilla videung
Än så är det vinter
Än så sova björk och ljung
Ros och hyacinter
Än så är det långt till vår
Innan rönn i blomma står
Sov du lilla vide
Än så är det vinter

06 februari 2009

Fredagsstämning

Mer fredagsstämning än så här kan det ju inte bli... Fy fan va underbart! Det här var det största som hänt mej när jag var nio år.

Tre gånger i veckan...

Tre gånger i veckan går jag till en hudklinik och får ljusbehandling för mina händer.
Tre gånger i veckan får jag vänta på att en sköterska kommer och värmer upp solariet.
Tre gånger i veckan trär jag på muddar på mina armar.
Tre gånger i veckan får jag lyfta på en telefonlur och be sköterskan komma tillbaka för att köra igång behandlingen.

















Tre gånger i veckan ser jag ut så här.

05 februari 2009

Att vaccinera sig

Idag tänkte jag äntligen få tummen ur och ringa och boka tid för vaccination inför resan till Västafrika. Vid halv nio ringde jag men möttes av en telefonsvarare som berättade att telefontiden var 10.00-11.00. Jaha, jag var för tidigt ute.

10.02 gjorde jag ett nytt försök. "Du har kommit till vaccinationer och resetips. Våra telefontider är måndag till torsdag 10.00-11.00" Vad nu... är de sena till telefonen?

10.05: "Du har kommit till vaccinationer och resetips. Våra telefontider är måndag till torsdag 10.00-11.00"

10.09: "Du har kommit till vaccinationer och resetips. Våra telefontider är måndag till torsdag 10.00-11.00"

10.15: "Du har kommit till vaccinationer och resetips. Våra telefontider är måndag till torsdag 10.00-11.00"

Vid det här laget blir jag inte bara förbryllad och irrterad utan jag börjar också bli nyfiken på vad de har för resetips att dela med sig av... Kanske att det är bra att ta med adapter på resan. Eller att försommaren är härlig i Dubrovnik. Kranvatten ska man ju inte dricka. Vilka stränder i Thailand som är finast, hur man reser miljövänligt, vad man ska tänka på när man reser med barn, var den bästa shoppingen finns i New York...

10.43: "Det är för närvarande många som ringer. Vi tar ditt samtal så snart vi kan."

10.50 kommer jag äntligen fram. Sköterskan ställer många frågor om mina tidigare vaccinationer och om resan. Slutligen säger hon: "Då ringer jag dej före tolv".

Jaha.

Väntar nu med spänning på att hon ska ringa tillbaka och ge sina allra bästa resetips...

Det är nåt härligt med Linda

01 februari 2009

Stor journalistik

Ok, jag vet... Jag har ju ett gravt Aftonbladetberoende och jag vet att det bara är destruktivt.

Men utan det beroendet så hade jag ju aldrig trillat över märkliga artiklar, som den här. Det är mycket som är märkligt med artikeln, men jag ger här några exempel:
1. "Det skulle egentligen till Rick Astley"
2. Den tredje bröstvårtan
3. Christoffer Columbus

Give us a kiss!

Igår blev jag trött på heteronormativiteten. Igen...

Vi var på Scandinavium och kollade på ishockey. Det är ju dubbelt det där... Att se idrott live är alltid trevligt. Men jädrar vad det kan finnas kulturella störningar på idrottsarenor.

En gång i varje period hördes ett smackande pussljud i högtalarna och på jumbotronen zoomades att par in, en hane och en hona som satt bredvid varandra. Kring dom var en hjärtformad ram och under stod texten "Give us a kiss!" Nu förväntade sig all publik på arenan att hanen och honan skulle kyssa varandra. Efteråt applåderades kyssen.

Hur skulle stämningen bli på Scandinavium om paret som zoomades in var en hane och en hane?