27 mars 2009

Att förenkla och förtydliga

Det är ju det där med dam- och herrtoaletter. Det går ju liksom inte att förstå... Vad är det som gör det omöjligt för de med vagina och de utan vagina att använda samma toalettstol? Ni som, likt jag, provat båda sorters toaletter vet ju hur det ligger till. Det är liksom ingen skillnad!

Eller jo.., om vi tänker efter lite så finns det en liten skillnad. På de s.k. damtoaletterna finns en liten, liten svart hemlig påse hängandes på väggen. Där ska man placera de ytterst hemliga resterna efter hanterandet av en menstruation.

Jag är ganska förvirrad över hela denna toalettsituationen, men har utformat ett förslag på hur den kan hanteras och förtydligas:

21 mars 2009

ÄNTLIGEN!

Så skönt, så stort, så underbart! Jäklar vilken nervös match, men vilken sjutusans känsla i magen när slutsignalen ljöd och SM-guldet var i hamn. Grönvita hjältar!


18 mars 2009

Äntligen bilder

Nu har jag lagt in lite bilder från vår resa till Gambia. Det är bara att kolla i nedanstående inlägg, så har ni text och bild tillsammans.

En till kul grej med Gambia är att man blir knallgul på tungan av att dricka Fanta. Det är helfestligt!

07 mars 2009

Fler Gambiaaventyr

Nu har vi varit me dom lite fler aventyr som jag tankte beratta om.

En dag akte vi med en fin gammal trabat upplangs Gambiafloden. Skona timmar pa soldack och en fantastisk lunchbuffe. Vi kom till Jeffrey som ar en liten by vid floden. Byn har blivit nagot av en turistattraktion eftersom Kunta Kinte fran boken Roots kom darifran. Vi fick hora lite om hans historia och traffa en slakting (jag tror de sa att det var attonde generationen efter Kunta Kinte) och veta mer om hur slavhandeln gick till. Byn ar en av tva byar i Gambia som har en kvinnlig hovding och det horde naturligtvis till att turisterna skulle ta sig en kik pa henne ocksa. Hon holl ett litet tal och ville helst att vi skulle kopa ett certifikat som bevis pa att vi traffat henne. Efter detta fick vi aka en mindre trabat (som de proppade full med folk) over till James Island. Det var en o som anvandes for att forvara, sortera och lasta om slavarna innan de skickades ut over haven. Kusligt att forestalla sig allt som pagatt dar. Pa vagen hem med baten hade vi turen att fa sallskap med ett gang leksugna delfiner som hoppade och dykte vid sidan av baten.
En annan dag akte vi med pa en safaritur till en nationalpark i Senegal. Vi fick kliva upp vid femtiden pa morgonen och forsta aventyret for dagen blev att aka farja fran huvudstaden Banjul over till andra sidan Gambiafloden. Vita och turister som vi var fick vi ga fore i kon. Allt sadant kanns oerhort markligt och olustigt. I detta fallet betydde det att vi slapp koa i manga timmar som gambianerna, vi vantade nog bara en halvtimma. Nar farjan kom lastades den proppfull av bilar, lastbilar, getter, kor, diverse varor och massor av manniskor. Allt detta trangdes pa samma utrymme. Val over floden akte vi pa sandiga vagar genom sma byar och odemarker tills vi kom till nationalparken. Safarin var en varm, dammig och harlig upplevelse. Vi for hit och dit i hela parken for att fa upptacka sa manga djur som mojligt. Forutom de zebror som motte oss redan pa parkeringsplatsen fick vi ocksa se olika sorters apor, faglar, vildsvin, antiloper, hjortar, giraffer och noshorningar. Vi fick faktiskt komma riktigt nara manga av djuren vilket var riktigt haftigt.
Innan vi for fran parken fortsatte vi ocksa pa temat att klappa reptiler, denna gang en pytonorm (levde inte vilt, utan i en bur i parken). Innan vi akte hem gjorde vi ocksa ett kort stopp pa en marknad. Tyvarr fick vi inte chansen att strova runt dar for guiden verkade lite stressad att komma tillbaka till farjan, men pa de fa minuter vi var dar dok det upp sakert 15 barn som bara ville folja med oss runt pa marknaden och halla oss i handen.
Sa fort man kommer till en by ar det samma sak, bade de ganger vi rest i grupp och nar vi akt pa egen hand, en valdigt dubbel kansla infinner sig. Det ar fantastiskt intressant att se byarna och manniskorna som lever dar och man skulle vilja komma nara inpa. Men det ar ett enormt gap mellan oss. Barnen med samma ogon som pa alla Lutherhjalpsaffischer jag sett i min barndom, som genast stammer upp i valkomstsanger och danser nar den vita mannen kommer. Mammor som vill att vi ska halla deras bebisar och tonarspojkar som vill att vi ska skanka dom vara klockor och vara pengar.
Det ar sana oerhorda skillnader mellan oss, vi gar alltid fore i kon, vi ar alltid rikare och de vill alltid visa sin tacksamhet. Det ar svart att forklara men det kanns sa konstigt, att de ar sa tacksamma samtidigt som vi ar sa overlagsna. Och anda ar det sa lite vi kan gora at det, sa stora troga processer som maste till...

Nara vart hotell finns en liten skogspark som ar skyddad pa ungefar samma satt som ett naturreservat. Dar finns lite olika sorters djur, men framfor allt mangder av apor. Vi strovade runt dar igar eftermiddag och njot av de vackra traden, den svala skuggan och de sallskapliga aporna. Det ar framforallt en sort, de kallas Green monkey, som vill komma fram och halsa och allra helst ocksa fa sig en jordnot. De ar fantastiskt sota, aven om jag fortfarande ar aningen reserverad i mitt mote med dom.
Idag ville vi ha en lugn skon dag sa vi for tillbaka till Lamin Lodge, dar vi varit tidigare. Denna gang tog vi en battur med Moses och Salomon, tva killar fran byn som guidade oss runt bland faglar, fiskar, ostron och vaxter samtidigt som de barattade lite om livet i deras by. Solen sken och vattnet var sa lugnt. Darute ar allt sa tyst och ljuvligt och man kan bara ma bra. En lunch pa restarangen (den som var byggd som en koja) tog vi ocksa. Nu ar det bara ett par dagar kvar. Formodligen kommer vi ta det valdigt lugnt och sola och bada innan vi kommer tillbaka hem igen. Pa mandag kvall flyger vi och pa tisdag kommer vi med taget till Goteborg.