God morgon!

Inatt vaknade jag. Av att jag var kissnödig.., sparkat av mej täcket.., drömt mardrömar.., tidningens duns på hallmattan..? Nej. Jag vaknade av att jag hade svidande ont i händerna. Mina händer var redan förut eksemiga och lessna av det kyligare höstvädret. Och så var det dags för flyttstädning igår. Det var då olyckan skedde. Mina gula diskhandskar revs sönder av en liten metallmakapär när jag torkade ugnsluckan och jag var tvungen att slutföra städningen utan handskar. Som ni vet brukar flyttstädning innebära mycket kontakt med vatten. Som ni också vet blir torr hud inte alls glad av mycket kontakt med vatten. Resultatet blev alltså att mina stackars händer numera har ännu fler självsprickor och en irriterad hud som svider och kliar så till den milda(?!) grad att det väcker mej om nätterna. Och som vanligt envisas jag med min svaga receptfria hydrokortison på 1%. Borde verkligen vara snällare mot mina händer, gå till min vårdcentral och få ett recept på lite starkare grejer. (Tack Peppe, Sara och läkarpappan för min senaste kur! Den är som ni förstår slut nu.)

Helgen har förstås dominerats av flyttbestyr. Jobbade som vanligt i fredags kväll och på lördagsmorgonen var det dags att börja packa undan allt som gör min lägenhet till min och därmed bereda plats för min andrahandshyresgäst. Återigen (liksom vid varje flytt) blev jag förvånad över mängden prylar jag äger. Som tur är hör två förråd till min lägenhet. Parallellt med den packningen samlade jag även ihop de pinaler som jag kan tänkas behöva använda under den icke tidsbestämda period som jag ska bo i Masthugget. Min T var snäll och bar massor ner till förråden och sedan packade vi in resten i Passaten och for till min nya adress. Då hade det redan blivit kvällning och jag bytte snabbt om för att bli av med värsta packningsdammet och promenerade ner till Järntorget. Där stod storebror Niklas och väntade på mej. Regnet öste ner så vi tog skydd under mitt paraply och gick Andra Långgatan fram i jakt på ett trivsamt ställe att slå sig ner på. Café Publik verkade vara lämpligt, så där tillbringade vi kvällen över ett par öl. Riktigt trevligt var det må jag säga. Kulturfolket därinne var kul att iaktta, ljudnivån var lagom, ölen var god och det var verkligen roligt att få en rejäl pratstund med brollan!

Söndagsförmiddagen startade med en välförtjänt sovmorgon och sedan som så ofta frukost på Prinsgatan. När min T gick till Slottskogsrinken för träningsmatch mot Järnbrott for jag tillbaka till Strömmensberg för att städa ur min lägenhet. På väg dit hände något ytterst oväntat. Det var ganska tomt på spårvagnen och jag slog mej ner på fönsterplats med mp3 i öronen och försjönk i mina tankar. Efter en stund slog sig en mycket ung man ner på platsen bredvid mej. Hmm.., konstigt, det fanns ju gott om lediga platser. Jag hade faktiskt lagt märke till killen redan på hållplatsen, tyckte att det var något bekant över honom, fast ändå inte... Nu satte han sig alltså bredvid mej och sa: "Heter du Johanna?" Oj.., jag fick ta ur ena hörluren. Så räckte han fram sin mobil och jag tog den och fick fram ett nervöst "hallå" i luren. Till min stora glädje och förvåning fick jag höra Mirjams ljuvliga röst! Ja.., det är klart.., det var hennes lillebror Aron som satt bredvid mej. Jag fick en härlig pratstund med henne och spårvagnsresan blev genast till en minnesvärd upplevelse. Då fick jag också veta att det finns de som läser min blogg utan att jag hade en aning om det. (Hej hej Gabriel!)

Så städade jag hela eftermiddagen och Janika kom och skrev på kontrakt och hämtade nycklar. Rejält trött och sliten och hungrig for jag hemåt Masthugget och när jag ramlade in genom dörren slog en fantastisk doft emot mej. Min T hade middagen färdig! Underbart!