Idag tycker jag om...

The Knife - Handy Man

En önskan i juletid

Sitter på tåget mot sjöarnas och barrskogarnas Bergslagen. Solen strålar utanför tågfönstret och ger ett ljus som mina göteborgsgrå ögon inte är vana vid. Hoppas att det är så här fint väder även när jag kommer fram, men att där också finns ett lätt täcke av vitt skimmer över markerna...

Farväl Horace

Jag har precis börjat vänja mej vid att inte kalla Akademins ständige sekreterare för Sture Allén. Och nu ska Horace Engdahl redan avgå. Till förmån för pojkkvaskern Peter Englund, vars nuna vi i fortsättningen kommer få se sticka fram bakom börssalens dörr en högtidlig gång om året.

Många frågar förstås Horace vad han ska ägna sin tid åt nu. Svaret är att han kommer tillbringa mycket tid i Berlin, där hustrun professerar. Han kommer också, som Horace själv formulerar sig: "sitta på kaféer och uttrycka mig skarpt."

Här kan vi som intresserar oss också läsa om hur många armhävningar den avgående sekreteraren klarar och vilken som egentligen är anledningen till att Horace inte har någon strandraggarkropp.

Heja hembygd!

Heja hembygd!

Snorungar och hjältar

Jag skrattade faktiskt jättemycket åt det här klippet. Störtskön liten snubbe som luras.

Ikväll kommer jag faktiskt titta på Svenska Hjältar-galan på tv3. Min kurskamrat Therese ska få ta emot pris, så det ska bli roligt!

Sankta Lucia

Rekord

En skön rekordsnubbe helt enkelt.

Alla måste gå!

http://www.myspace.com/kabaretkonstellationen

All I want for chrismas is sr.se

Nu är de äntligen här igen! Tack Sveriges Radio som förgyller hela december med bjällrande, tindrande julmusik. Två kanaler! Bara att välja. Lyssna och njut!

Någon hade ett budskap som bara måste ut...

Äntligen advent! :-)

Och idag kl 11 firade jag första advent på det lämpligaste sätt...
Spinning med julsånger!

Idag tycker jag om...

Christian Walz. Sväng.

Nystart

Jag vet inte vad som har hänt. Det är mörkaste november.., och jag känner ändå en strimma av framtidstro.

Kan det vara så att man behöver springa nästan ända in i ett grått mörkt hörn innan man fattar att man kan vända om och gå åt ett annat håll, mot fönstret till exempel..?

Nystart.

Det är skönt att börja om. Att byta gym, att säga ifrån, att ändra rikting, att prova en ny maträtt, att skaffa nya vanor, att strunta i vad folk tycker, att prova nya sätt, att köpa nya skivor, att välja ett nytt perspektiv, att tänka på sig själv, att tänka på de som är viktiga...

Att faktiskt strunta i det som varit.

Nu faller snön...

Nu seglar långsamma vita skimrande flingor ner utanför köksfönstret och lägger sin matta över innergårdens gräsplätt och kullerstenar och över den kvarglömda trädgårdsstolen. Jag blir glad. För jag behöver ljuset och bomullskänslan. Men jag längtar efter någon som vill sitta bredvid mej och kura i stearinljusens sken. Snart, snart hoppas jag att min T kommer hem...

Senaste nytt..?

Det var traumatiska händelser i barnens hemländer som gjorde att de så kallade apatiska flyktingbarnen blev sjuka. (Ekot)

No shit?!

Snart snart.., B-day

Imorgon får jag äntligen äntligen möta Sasha Fierce!

En följande fortsättning

Jag satt och läste lite gamla inlägg i min blogg...

Vi tar oss tillbaka i tiden, till sommaren 2007, då jag hade gjort mitt första besök i min T:s hemby i Blekinge. Jag skrev ett inlägg i min blogg, rikt på bilder och skojfriskhet. Inlägget följdes av flera kommentarer, som framför allt kom att handla om gamla minnen från Blekinge.

När jag nu läser detta upptäcker jag att det, mer än ett halvår senare, tillkom en kommentar. Jag känner ett ansvar att dela denna kommentar med er, så att alla ni som var med i samtalet då får ta emot budskapet.

Här följer kommentarerna:

Texas sa...
När VSK en gång var i Blekinge, då beskrev vår tränare (och senare Djurgårdens guldtränare) stämningen som att "Man trodde det skulle regna in traktordelar från läktaren". Under samma match hördes från läktarplats den klassiska kommentaren (sagt till Mjällbys tränare som tidigare varit inblandad i en rasistskandal mot VSKs Hasan Resulovic) "Hasse, ditt ariska jävla helvete..."I Blekinge är många äkta par syskon. Att vara kusin med sin bror är inget ovanligt. Det är ett konstigt land du är i.
den 24 juli 2007 18:02

Johan sa...
Under samma match var det även någon som anförde att Listerlandet i Blekinge var "Sveriges genetiska dynghög", om jag minns rätt. Det stödjer ju det som kommentaren ovanför hävdar. Ropen som outade Hasse Nasse som nazist fick matchvärdarna att reagera och hota med avhysning för de som skrek politiska ramsor... Men falafeln i Karlskrona kan rekommenderas. Innehöll rättika eller majrova, men det här var ju förra seklet.
den 26 juli 2007 20:02

Texas sa...
Ja, förr i tiden åt man saker som rättika, majrova och barkbröd. Nuförtiden behöver man inte det. Nu finns pizza.I just Blekinge skulle jag dock tro att barkbröd och blodkorv fortfarande är storsäljare...
den 27 juli 2007 14:59

folke. sa...
"Sätt dig ner, ditt ariska jävla helvete!" var väl ändå dem väl valda orden som utropades. Rätt ska vara rätt. Förövrigt borde inte texas få uttala sig om folks relationer inom släkten med tanke på hans nya hemvist.
den 31 juli 2007 03:19

Mattias sa...
Vi sprider oss över landet som en farsot... Karlskrona ligger fö 7 mil från Kalmar. Så du var nog lite förhastad då du avsa dig all form av barnpassning för Limpan och Bullen!
den 31 juli 2007 19:10

Johanna sa...
Jag bor i Göteborg, inte i Karlskrona.
den 2 augusti 2007 23:29

Anonym sa...
Hej! Jag kommer faktiskt från Hoby. Vi har mycket mer en några hål. Utttala dig inte om sånt som du inte vet. Sedan kan ni inte döma hela blekinge efter några matcher, tyvärr finns rasister överallt, i hela sverige. Vi är inte rasister. "I Blekinge är många äkta par syskon" WTF?! Var har du varit de senaste 200 åren? Eller jo vänta, det har ALDRIG varit så. Dessutom sitter vi väl inte och äter barkbröd?! Vi äter vanlig mat.Herrejävlar vad ni har fördomar!
den 4 april 2008 17:59



Ja, där fick ni nåt att tänka på va?!

Nimis

För ett par veckor sen var vi i Skåne med Anne Mari och Charlie och vi åkte till Kullaberg för att beskåda Lars Vilks fantastiska verk Nimis.

Jag hade tur och fick möta självaste konstnären, Lars Vilks. Jag berättade för honom att jag velat besöka Nimis ända sen jag var liten.
- Jaha, svarade Lars, tycker du att du är särskilt stor nu då?

Dagen efter hade vi picknick med varm choklad vid havet.

Den senaste tidens ålderstecken

1. Jag har börjat äta filmjölk med linfrö till frukost - det är ju så nyttigt för magen.
2. Läggdax är senast kl 22.00 - det är ju en dag imorgon också
3. Det ligger biljetter till AC/DC i köksskåpet och väntar på att användas - det är ju så trevligt med evenemang och folkfest.
4. Jag ser sjukt mycket fram emot adventskonserten i Oscar Fredriks kyrka - det är ju så stämningsfullt att höra de gamla fina sångerna.
5. Jag har slutat lyssna på Morgonpasset på mornarna - det är ju så skränigt och pratigt.
6. Idag har jag tänkt plantera om våra växter - de ser ju lite hängiga ut.
7. Jag har köpt reflexer på apoteket både till mej och mannen - det är ju ändå en billig försäkring.
8. Det är lördagsmorgon och jag är uppe och fixar frukost kl 9.00 fast jag inte har någon tid att passa - jag låg ju ändå vaken och varför inte ta vara på dagen?!
9. Vinterns charter bokades till Gambia där vi ska bo två veckor på samma hotell med halvpension - det är ju så bekvämt.

Ja just det.., och så är det en lite trist och tjurig lördagsmorgon och jag hade inget annat att göra (eftersom jag som sagt vaknade tidigt) så jag provade Programhittaren på Sveriges radios hemsida. Det är ett test som, efter att jag har svarat på vilka ljud jag tycker om att höra, plockar fram vilka av alla SR:s 400 radioprogram som är mina favoriter. Här är resultatet:

Favoriter:
P4 Live
Melodikrysset
Ring så spelar vi

Lokalradio:
Västekot SR Göteborg

Joker:
P3 Live Session

Herregud alltså... Trodde ändå inte att det skulle gå så snabbt utför.


...


Kanske ska passa på att köpa broddar nu i god tid.., innan halkan slår till.

Väldigt viktigt

Jag tänker inte skriva några långa haranger om varför jag inte skrivit några inlägg på sistone. Det har väl bara helt enkelt inte hänt nåt tillräckligt viktigt. Inte förrän nu... Nu skriver jag ett inlägg om något viktigt! Ett väldigt viktigt test för alla! Viktigt!

Popcornhistoria

Fick lära mej något väldigt intressant på förpackningen till popcorn av märket Bonnie Lee...

Historia: Popcorn har funnits i evigheter. Tidigast kända lämningar i Mexico är 5.600 år. Indianerna åt popcorn. Nybyggarna som drog genom Vilda Västern åt popcorn. Idag mumsar hela världen på popcorn. Sverige och Finland ligger i topp.

Källa: The Popcorn Institute, Chicago.

Tack Bonnie Lee och tack The Popcorn Institute!

Äh, ni måste ju bara ha den..!

Ni får en till. Vacker.

Idag tycker jag om...

Baby Bird - You're Gorgeous. Har ju inte hört den på så många många år, men härom dagen dök den upp och knockade mej. Och det var inte bara alla minnena och känslorna... I min värld är det liksom bara en förbannat bra låt.

Världens tuffaste djur

Björndjuret - näst intill mytiskt.

Att vila upp sig på ett pensionat

Lyssna!

Snart... En hel timme Ola i din radio. Ola, mannen som alltid alltid är i högform. Det ska bli fantastiskt!

Recent Keyword Activity

Då och då går jag in på min Statcounter-sida för att kontrollera vad ni, kära läsare, sysslar med här på min blogg. Något av det som är mest intressant tycker jag är att se vad folk har googlat på och sedan hamnat på min blogg.

Fast en sak är lite läskig... De angivna sökorden brukar skifta och variera otroligt mycket, med två undantag. Nästan varje gång jag kollar så finns dessa sökord med i statistiken: "Anders Östman tv4" och "blottare runkar".

Detta väcker förstås en viss nyfikenhet.., är det samma personer som söker på dessa ord? I så fall.., hur kan dom?! Anders är en prydlig och hederlig ung man som bara vill sköta sitt jobb på ett hedervärt sätt. Han kan inte rå för att han har ett behagligt yttre. Och framför allt har han, så vitt jag vet, aldrig någonsin visat mer hud i tv än vad som anses anständigt.

Fast egentligen väcker det mest ilska. Vad i helvete! Lägg av att leta efter snusk!

Prosit!

Första dagen på resten av mitt liv

Idag är en speciell dag. Lite läskig också.., men jag tror att det kommer bli bra. Under dagen har jag hört Dr Phils röst i mitt huvud: This can be a changing day of your life...

Allt har att göra med LBK. Och med min T. Fram till nu har min T ägnat tid motsvarande en halvtidstjänst på sin hockey. Det var när LBK låg i division 3. Sen gick de upp i tvåan. Hurra liksom.., eller nåt. Enligt tränarna skulle detta inte innebära mer tid för träning, bara lite längre restider till matcherna. Men så satte säsongen igång i augusti. Ett träningsschema tejpades upp hemma på kylskåpet och där stod om ett träningsläger. Sånt har LBK inte sysslat med tidigare. Någon vecka senare kom beskedet att spelarna skulle träna själva före träningen. Och sedan ville tränarna att de skulle träna även efter träningen. Tiden kvar för sömn, mat och för att bara umgås med varandra och med vänner försvann bit för bit.

Så nu har min T bestämt sig. Till att börja med blir det en paus, men min T och LBK behöver komma ifrån varandra ett tag.

Förstår ni..? Min T kommer att få mer än 20 timmar över i veckan. Några av dom hoppas jag kunna få del av. This can be a changing day in my life... Ikväll gör min T sin sista träning.

Va fan e problemet..?!

Jag behöver ju verkligen sova. Alltså på riktigt. Jag ligger så sjukt efter med min sömn och det blir bara värre och värre för varje morgon som kommer och går. Sen flera kvällar tillbaka har jag haft som målsättning att ligga nerbäddad och klar vid nio... halv tio... senast tio... absolut senast halv elva. Och ikväll skulle det verkligen hända. Jag skulle sova så jävla hårt som jag någonsin har sovit. Och vad händer..? Nog fan ska jag ge mej på att städa när klockan närmar sig läggdax. Seriöst.., jag städar!!!

Suck... men nu ska jag gå och lägga mej. Ska bara kolla facebook en gång till först och plocka ur diskmaskinen och fixa matlåda och plocka undan min sminkväska och hänga in kläderna som ligger på soffan och se vad det blir för väder imorgon och välja en skön skiva att somna till och göra lite situps på pilatesbollen och vattna de där hängiga blommorna och sen ska jag nog blogga om skiten också innan jag får tummen ur och går och lägger mej...

Bästa vänner...

...med varandra alltså.

Pelle Fosshaugs huvud är en torktumlare

Hade tänkt promenera länge länge länge igår kväll... Vad som hände var istället att jag tog på mej den där luvtröjan och de där mysbyxorna och satte mej framför den där tv:n med den där popcornskålen och det där stora mjuka täcket. Men då trillade jag in i en härlig dokumentär som jag är glad att jag fick se. Promenaden får bli någon annan dag.

Mitt huvud är en torktumlare hette filmen och den handlade om ADHD. Kvaliten gick lite upp och ner i filmen måste jag säga. Blev lite trött där i mitten när hela "stackars alla ADHD-barn, samhället och skolan har svikit dom"-snacket satte igång. Visst är det säkert så, men det intressanta med den här filmen var ju att få möta vuxna personer med ADHD och höra om deras liv. Fast det absolut bästa och enda anledningen till att jag fastnade i filmen var ju the one and only Pelle Fosshaug. Hjälte! Det är helt omöjligt att återberätta, men han porträtterades så fint och härligt att ni bara måste se det själva. Vi fick följa Pelle under en utredning som skulle visa huruvida han har ADHD eller inte. Gå genast in och se på svtPlay!

(Ok.., det här var väl inte direkt en lysande recension, men hey, klockan är skittidigt på morgonen och mitt huvud har inte vaknat än. Men tro mej, det var en bra film och den är värd att se. Eller ja, Pelle är värd att se!)

Idag tycker jag om...

Enigma - Return to innocence. Den var med på dagens spinningpass. Haha.., den hade ni glömt bort va? Erkänn!

Det var en gång en ljusnande framtid

Vårens första glass

Vid en sjöbod på Donsö





















Picknick i Amsterdam


















Sömn i solen





















Brun om bena precis som de ska va

Långa sommardagar

Nu sänker sig det stora mörkret över oss och vi kan inte låta bli att redan längta efter när vi får ta fram adventspyntet...

Det har varit helg

I fredags gick jag upp svintidigt och var på spinningpass kl 07.15. Sen promenerade jag hem och tog mej ett pass på pilatesbollen som jag fått av min T. Jäklar vad det rev i magmusklerna efteråt! Sen jobbade jag hemma och kollade på OS i ping-pong och väntade in kvällen. Vi hade after work med ett par grabbar, varav en som vanligt ställde till scener och fick bli hemskickad i förtid. Vi andra satt kvar och hade alldeles för trevligt alldeles för länge. När vi åkte taxin hem insåg jag plötsligt att min T har en sida som jag inte tänkt på förut... Han gillar taxichaufförer. Som fan! Senast vi åkte taxi, för några veckor sen, ville han prompt att taxichauffören skulle följa med in till oss och sova på vår soffa. Den här gången tvingade han chauffören att lova att han skulle se ping-pong-semifinalen kl 04.00. Egentligen kanske han inte riktigt gillar taxichaufförerna, han kanske mer gillar att domdera över dom..?

Jag skulle upp riktigt tidigt morgonen efter, så som tur var sov jag riktigt djupt den natten. Fram till kl 04.00... Då skrällde en hårdrockslåt ut ur min T:s sprakiga mobilhögtalare. Jag vaknade med ett ryck och min puls steg till max. Jag blev helt klarvaken. Min T skulle förstås upp och se den där ping-pong-semifinalen han också (liksom taxichauffören). Han klev upp och stängde av alarmet. Men så kom han tillbaka och la sig igen. Jag var klarvaken. Efter fem minuter snoozringde alarmet igen och min T klev upp och slog på TV:n. Hela vår lilla enrumare lystes upp av skenet från TV-apparaten och kommentatorernas röst vrålade ut, ända tills min yrvakne T lyckade sänka volymen. Dödstrött och lagom irriterad vred jag demonstrativt på mej och kröp ner så långt under täcket som jag kunde. Jag tänkte bara på att min väckarklocka också skulle ringa snart, men jag skulle inte få somna om igen, till skillnad från min T. Jag var dödstrött, men ändå klarvaken. Efter bara någon minut stängdes TV:n av och min T kom och kröp ner i sängen igen. "Ska du inte se matchen?" "Nej, jag kan se en repris imorgon..." Mycket snart hördes små snarkningar och snusingar bredvid mej i sängen. Själv var jag helt klarvaken.

Jag lyckade till slut sova nån slags halvkass sömn i någon timme innan min väckarklocka ringde. Ett späckat möhippeprogram väntade. Jag gäspade mej igenom förmiddagen, men sen kvicknade jag till och dagen var fantastiskt rolig. Jag kan avslöja att jag under stora delar av dagen faktiskt hängde med en av Sveriges absolut största världsstjärnor... Hon var helt vanlig och sen ville hon krama mej två gånger innan hon skulle åka. Se där ja!

Under söndagen började min konstiga åkomma krypa fram. Mot kvällen så började jag snuva och snörvla och snufsa. Och framför allt frös jag. På kvällen kunde jag inte somna förrän jag tagit på mej mysbyxor, långärmad tröja och sockor. Med detta låg jag alltså under vårt tjocka täcke. Imorse kände jag mej ok och gick till jobbet, men framåt lunch skickade mina kollegor hem mej eftersom jag kände mej helt varm och kokande i huvudet och började låta lätt förvirrad och inte hittade rätt ord är jag pratade. Feber, antog jag. Men när jag kom hem och stoppade tempen i munnen steg den inte mer än till 35,9!!! Är inte det jättekonstigt? Normalt när jag är frisk så ligger jag ju på höga 36. Är det någon som kan berätta vad jag fått för åkomma..?

Idag tycker jag om...

Portugals nationalsång. Hörde den under prisutdelningen för herrarnas tresteg och påmindes om när fotbolls-EM gick i Portugal och hymnen seglade upp som en av mina absoluta favoriter bland nationalsånger.

Gangsterstaden

Som ni vet sålde jag min lägenhet i somras. Jag ville flytta från området för att det var så förbannat tryggt och tråkigt. Där fanns bara bostadsrätter och prydliga medelklassvennar och perfekta gräsmattor och nyklippta pudlar. Ibland var det action... när grannen gick ut och gick stavgång. På den nivån var det. Så förbannat tryggt och tråkigt. Så jag flyttade därifrån.

Men något måste ha hänt. Idag möts jag av rubriker som "Gangsterstaden", "Man beskjuten med automatvapen" och "Skottlossning i Strömmensberg"

GP skriver: Ännu en skottlossning ägde rum i Göteborg på fredagsmorgonen. Strax före klockan sju blev en man beskjuten på Storhöjdsgatan.

Jag bodde på Storhöjdsgatan...

Vad vet jag egentligen om de som köpte min lägenhet? Är det mitt fel att Strömmensberg som tidigare var så tryggt och tråkigt numera förvandlats till ett gangsterområde? Är det blodspengar jag har på mitt bankkonto..?

Är ditt barn emo?

Bara en helt underbar artikel...

Beyonce is back (och de andra...)

Oh... Hörde precis på P3 Populär (som äntligen är tillbaka efter sommarens alla skräpprogram) att Destinys Child funderar på att spela in nytt material och göra en turné under 2009. Yeah! Det hade ju varit det fetaste. I alla fall om de spelar inom rimligt avstånd från Göteborg...

Är det så här det känns att va lycklig..?

Mycket går min väg just nu...

Karriären går bra - jag har precis börjat mitt drömjobb, ekonomin går bra - en ordentlig löneförhöjning väntar och min T och jag delar på en billig hyra, jag bor numera i Göteborgs vackraste och skönaste område, min T och jag hade en fantastisk semester och lyckades pricka in massa soldagar, jag kan vara hyffsat snygg eftersom jag har råd att köpa fina kläder och bra hårprodukter, vi planerar fantastiska resor det närmaste året, min tandläkare sa i morse att jag inte har ett enda hål - fastän jag inte varit hos tandläkaren på mååånga år.

Så varför lättar inte mina fötter från marken, varför glittrar inte mina ögon, varför har jag inga lyckofjärilar i magen? Varför hör jag samma sång om och om igen i mitt huvud?

Jag borde väl va lycklig utan klagomål.
För här finns ingenting att klaga på.
Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem.
Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem, det är inga problem

OS

Fäktning och rodd... Samuelsson och Karonen. Herregud vilka rafflande minuter med radiosporten. Jag är helt slut.

Uppdaterat 10:48
Och nu Larsson på cykel också. Hujedamej...

Besiktning

Idag ska jag gå på sån där hälsokontroll som ens arbetsgivare fixat. De ska ta prover och mäta och väga och sånt. Och så ska vi föra ett samtal om mina hälsovanor. Det måste vara det mest olämpliga tillfället på året... De senaste månaderna har jag ätit ute i snitt två gånger om dagen, proppat i mej fett och socker, konsumerat alkohol i stort sett dagligen och inte rört mej ett jota. Önska mej lycka till...

Broder Daniel igen...

När jag såhär i efterhand kollat låtlistan så har allt fallit på plats. Det var alltså under Lemon som jag började gråta och det var under Hold on to your dreams som de stora tunga regntårarna föll från himlen och vi alla sträckte våra händer mot skyn och lät oss välsignas av stundens magi...

Broder Daniel

Så vackert. Så stort. Ett värdigt slut.

Reserepotage

Här kommer en liten film från husbåten. Man kan säga att det är som en korsning av Packat och klart och Cribs...

Husbåt

Husbåt is the shit! Att sitta på däck med ett gäng kalla öl och höra hur det gnäller och knarrar fridfullt i båten, samtidigt som man hör alla stadens ljud runt omkring... Hujedamej!

På väg...

Nu är blommorna vattnade, soporna slängda, kylen rensad och diskmaskinen avstängd. Väskorna står i hallen och nu är det bara småfix kvar. Sen åker vi till Helsingborg för att imorgon bitti ta flyget mot Amsterdam och vår fina fina härliga husbåt...

Atopi

Jag tog äntligen tag... Jag ringde min vårdcentral och ville prata med läkaren om min atopiska hud och vad jag kan göra åt den och att jag helst vill komma till en hudspecialist. Hon var snäll och skrev ett elektroniskt recept på momangen. Tid hos henne för att få remiss fick jag i slutet av september. "Men sen är hudkliniken väldigt hårt pressad" Oj, tänkte jag, det betyder väl typ ett halvårs väntan - efter september. "Så om du kan tänka dej ett privat alternativ..."

Ringde det privata alternativet. Fick tid hos en hudspecialist på måndag.

Tack gode gud att jag inte är fattig!

Mina drömmars skor

Jag var på Frölunda Torg och strosade, mest för att jag hade vägarna förbi och behövde köpa linsvätska. Men då tänkte jag att jag kunde ju passa på att kika i ett par skoaffärer efter schyssta pjux till sommarens alla bröllop. Men jag tyckte inte att det fanns några särskilt fina finskor. Däremot föll blicken på ett par sandaler. Enkla, anspråkslösa men ändå jäkligt snitsiga. "Men nu var det ju inte sandaler du behövde" tänkte förnuftiga Johanna och gick mot utgången. "Fast de var ju jäkligt snitsiga" tänkte fåfänga Johanna och vände på klacken. Tre sandaler stod på hyllan, storlek 35, 38 och 39. "Damn, jag har ju 36." Jag provade ändå 35an, men det var på gränsen att de passade och jag tänkte att tårna kanske skulle trilla ner på asfalten och skavas upp. Expediten meddelade att de inte hade några andra storlekar. Nehe, då så, då var det bara att skippa dom, och det var ju bara bra.., det var ju inte sandaler jag behövde nu.

Så satte jag mej på 1ans spårvagn hem mot Masthugget, men när Olivedalsgatans hållplats dök upp och det var dags att kliva av, så ville inte min kropp, och framför allt inte mina fötter. De ville ha ett par sandaler. Så det var bara att sitta kvar och följa med spårvagnen in till Brunnsparken. Småsprang nästan till skoaffären i Kompassen, i förhoppning om att storlek 36 skulle stå där och vänta på mej. "Nej, den är helt slut, men försök i Nordstan" sa expediten.

Nu var jag som besatt. Butiken i Nordstan var bara 5 minuters promenad bort och den var mitt sista hopp...

Suck, där fanns inga snitsiga sandaler i storlek 36. Nu hände något lite märkligt. Hela min kropp började sörja sandalerna. Jag blev lätt yr i huvudet, magen molde och jag kände mej illamående. Det var tunga steg som ledde mej framåt, hemåt. Jag kunde inte sluta tänka på sandalerna.

När min T kom hem från jobbet fann han mej i solen på innergården. Han berättade hur han haft det på jobbet och vad som hänt under dagen och sedan frågade han hur det var med mej. "Jag är ledsen" sa jag och han blev genast bekymrad. "Jag har funnit mina drömmars skor." "Men det är ju fantastiskt" sa han med stor glädje. Så fick jag berätta om storleksproblemet och hur jag farit runt halva staden och sökt... Mitt sinne var tungt. Då utbrister min T direkt och helt spontant: "Men vi åker till Partille och kollar!" Varpå jag invänder: "Nej men..." "Jooo, kom nu så kör vi!"

Vi satte oss i Passaten och det var rusningstrafik och köer och min fantastiska T gjorde sitt bästa för att hålla sig lugn när så många bilar var i vägen för oss. När vi klev in i Allums köpcenter i Partille var jag nervös, ville hoppas men misströstade mest. Skoaffären låg längst bort i gallerian. Jag plockade med mej en alldeles för stor sandal och gick fram till disken. "Har ni möjligen den här i storlek 36?" Två snälla tjejer började slå i datorn. "Nej tyvärr, vill du att vi ska ringa Nordstan och kolla om den finns där?" Jag berättade att jag redan kollat där. "Kompassen då?" Varit där också, och på Frölunda Torg. "Jaha, oj stackars..." Ja, stackars! "Men den kanske finns i Uddevalla, vi kan beställa hit den." Tjejerna ringde, men beskeden var idel negativa. Tunga steg ut ur butiken.

"Jaha, då åker vi hem igen då." Ja, men jag såg ändå en sista chans... Ringde eniro och blev kopplad till skobutiken på Frölunda Torg, den där allt började. "Hej, jag var inne idag och kollade på ett par svarta sandaler i storlek 35 som hade remmar över stortån och bakom hälen och..." Expediten förstod vilka jag menade, men var ändå väldigt orolig om hon verkligen höll i rätt sko, men om det var rätt så fanns ju 35an kvar. "Vill du lägga undan den, jag kommer direkt, jag sitter redan i bilen", "Ja, men jag kan lägga undan den tills imorgon utifall du inte kommer", "Fast jag är redan på väg", "Jag skriver tills i övermorgon", "Ok, men vi ses snart..."

Så fick vi köra från Partille i öster, genom hela staden, till Frölunda i väster, där jag ju redan varit. Löjligt!

In i affären, fick sandalerna, provade. "De sitter ju jättebra, menar du att du skulle haft större?" undrar expediten.

Nu är de äntligen mina!!!



















För kännedom kan jag berätta att sandaler funkar fint och sitter som en smäck, inte en enda tå har trillat ner på asfalten.

Sex and the city

Så har vi nu äntligen sett den. Oh my God! Jag lät mej totalt svepas med och bli alldeles Carried away... från de första pianotonerna i introt som fick det att pirra i magen, genom känslosvall av glädje, lessamhet, ilska och skratt till att trilla ut på gatan efteråt med helt rödgråtna ögon. Det var helt fabulous!

2 in 1

Ja.., nu har vi alltså prylar för två lägenheter. I en lägenhet på 37 kvadrat... Tack och lov att vi har sjukt gott om förråd och verkligen tack och lov att den ena soffan alldeles nyss blev köpt och hämtad, så att vi kan se golvet igen. Men det känns riktigt skönt nu, allt är buret, allt är fixat, allt är städat. Det är bara de sista papprerna som ska skrivas på och nycklarna som ska lämnas över imorgon bitti.

Och så har jag ju äntligen semester nu. Fantastiskt! Hade laddat upp inför första riktiga semesterdagen idag och bokat in en riktig sovmorgon. Men vad händer? Naturligtvis ligger jag kvar klarvaken när min T gått till jobbet 06.30. Totalt pigg. Det var bara att ta med sig täcket till den ena tv-soffan och kolla på alla morgonprogram som finns. Här har man längtat till att semestern ska komma så att man äntligen kan få sova...

Flyttad

Nu är jag änligen flyttad... eller rättare sagt mina möbler och prylar och lådor. Johan och Markus och min T var så grymt snälla och tog ett rejält handtag med både soffa och piano. Och dessutom upptäckte vi till vår stora belåtenhet att allt faktiskt rymdes i förråden. Så nu bor vi verkligen här i vårt Masthugget, min T och jag. Det är grymt. Det är våra hoods. Nu när allt är klart unnar vi oss thaimat, Carlsberg och Singstar.

Idag tycker jag om...

Looptroop Rockers feat Timbuktu - Naive. Rockar rockar rockar!!!

Havet

Jag behövde lite regn och rusk och få känna mej vindpinad och urblåst, så min T var snäll och skjutsade mej till havet. Där gjorde naturen sitt allra bästa för att rensa min skalle. Jag tycker mycket om havet (och om min T....)

Grattis!

Helgens födelsedagsbarn:





















Oj... här smög sig visst någon mer in i bilden på ett relativt diskret sätt...

Fan!

Faaaaaaan!!!

Smått och gott som hänt på sistone

På Panasonic center i Stockholm kan man köpa den allra senaste tekniken.



























Endast 395 kronor!





















Larm är viktigt på stöldbegärligt gods.





















Min T och jag hittade fågelägg och en fisk som vi tror att måsmamman sparat till mellanmål.





















Sen hittade vi några gamla kanoner.




































































En söt nunna som jag träffade i Bukarest.














































Nån gång ska jag skaffa mej ett så här vackert golv.





















Svenska ambassaden i Bukarest.





















Ambassadens presentation av Sverige.




























Självaste ambassadören.




























Ambassadens toalettpapper.





















Ceausescus palats, numera parlament. I samma storleksgrad som Pentagon. Kostade 16 miljarder dollar att bygga. Blev klart 1989, samma år som paret Ceausescu arkebuserades.



























Här stod Putin och pratade för bara ett par veckor sedan.






















En del av Ceausescus konstsamling.




















I nederkanten ligger bankettsalens matta ihoprullad. Den väger 4 ton.






















När mattan rullats undan kan man göra fint under.