Hade tänkt promenera länge länge länge igår kväll... Vad som hände var istället att jag tog på mej den där luvtröjan och de där mysbyxorna och satte mej framför den där tv:n med den där popcornskålen och det där stora mjuka täcket. Men då trillade jag in i en härlig dokumentär som jag är glad att jag fick se. Promenaden får bli någon annan dag.
Mitt huvud är en torktumlare hette filmen och den handlade om ADHD. Kvaliten gick lite upp och ner i filmen måste jag säga. Blev lite trött där i mitten när hela "stackars alla ADHD-barn, samhället och skolan har svikit dom"-snacket satte igång. Visst är det säkert så, men det intressanta med den här filmen var ju att få möta vuxna personer med ADHD och höra om deras liv. Fast det absolut bästa och enda anledningen till att jag fastnade i filmen var ju the one and only Pelle Fosshaug. Hjälte! Det är helt omöjligt att återberätta, men han porträtterades så fint och härligt att ni bara måste se det själva. Vi fick följa Pelle under en utredning som skulle visa huruvida han har ADHD eller inte. Gå genast in och se på svtPlay!
(Ok.., det här var väl inte direkt en lysande recension, men hey, klockan är skittidigt på morgonen och mitt huvud har inte vaknat än. Men tro mej, det var en bra film och den är värd att se. Eller ja, Pelle är värd att se!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Pelle är fantastisk, måste se den dokumentären sen. Helt otroligperson är han, han äger en grön polotröja och läser Ondskan. Det finaste med han är att när en björn dödade en jägare, tyckte han att det var djurens hämnd mot människorna!
Skicka en kommentar