Åh, vilka härliga dagar det har varit! Massa ledighet och tid och energi.
I onsdags jobbade jag hemifrån hela dagen och på kvällen var jag och Anne Mari på damfinalen i konståknings-VM. Det var riktigt roligt att få uppleva en ny idrottskultur. Vilken koncentration den var i ishallen medan programmen pågick! Men däremellan visade mer eller mindre galna fans från hela världen sina känslor med ramsor och flaggor och upptåg. Ett tyskt gäng hade med sig en s.k. hockeytuta som ljöd efter det tyska vinnarparets program. Men där gick gränsen, det passade sig minsann inte, tyckte vakten som genast sa till fansen att sluta. Själva konståkningen var också fantastisk att uppleva. Vackert och spännande att se på alla hopp och kast och piruetter och ljudet från skridskoskären gjorde upplevelsen än starkare.
Torsdagen var bara ledig. Var nere på stan och unnade mej en klippning. På kvällen var vi hos Anne Mari och Charlie och spelade Guitar Hero och drack vin. Rackarns trevligt!
På fredagen fick jag äntligen för första gången se min T spela hockey. Jag tog med mej Anne Mari och Charlie till ishallen i Stenungsund och vi hade det riktigt trevligt på läktaren. Lite kallt var det, men då värmde kaffet desto godare. Stämningen på läktaren var god och fansen från de båda lagen retades sådär lagom hjärtligt med varandra. Matchen var egentligen nästan betydelselös, men det tände ändå till ganska bra på isen. 2-2 blev det till slut. Lite kuriosa var att ismaskinen gick sönder före tredje perioden och fick puttas ut av spelarna. Dessutom stannade klockan i slutet av matchen. På kvällen hamnade vi på Klaras för några glas vin. Min T och hans lag däremot, de hade fest i en köksbutik.
Påskafton firade jag och min T genom att äta på Lilla Tavernan och gå på midnattsmässa i Oscar Fredriks kyrka. Efter mässan såg vi en man som vinglade omkring vid en bil och försökte fixa i motorn. Sen satte han sig i bilen och körde iväg. Hoppsan, tänkte vi och ringde 114 14 och berättade att vi sett en misstänkt berusad bilförare. Det var dagens goda gärning.
I onsdags jobbade jag hemifrån hela dagen och på kvällen var jag och Anne Mari på damfinalen i konståknings-VM. Det var riktigt roligt att få uppleva en ny idrottskultur. Vilken koncentration den var i ishallen medan programmen pågick! Men däremellan visade mer eller mindre galna fans från hela världen sina känslor med ramsor och flaggor och upptåg. Ett tyskt gäng hade med sig en s.k. hockeytuta som ljöd efter det tyska vinnarparets program. Men där gick gränsen, det passade sig minsann inte, tyckte vakten som genast sa till fansen att sluta. Själva konståkningen var också fantastisk att uppleva. Vackert och spännande att se på alla hopp och kast och piruetter och ljudet från skridskoskären gjorde upplevelsen än starkare.
Torsdagen var bara ledig. Var nere på stan och unnade mej en klippning. På kvällen var vi hos Anne Mari och Charlie och spelade Guitar Hero och drack vin. Rackarns trevligt!
På fredagen fick jag äntligen för första gången se min T spela hockey. Jag tog med mej Anne Mari och Charlie till ishallen i Stenungsund och vi hade det riktigt trevligt på läktaren. Lite kallt var det, men då värmde kaffet desto godare. Stämningen på läktaren var god och fansen från de båda lagen retades sådär lagom hjärtligt med varandra. Matchen var egentligen nästan betydelselös, men det tände ändå till ganska bra på isen. 2-2 blev det till slut. Lite kuriosa var att ismaskinen gick sönder före tredje perioden och fick puttas ut av spelarna. Dessutom stannade klockan i slutet av matchen. På kvällen hamnade vi på Klaras för några glas vin. Min T och hans lag däremot, de hade fest i en köksbutik.
Påskafton firade jag och min T genom att äta på Lilla Tavernan och gå på midnattsmässa i Oscar Fredriks kyrka. Efter mässan såg vi en man som vinglade omkring vid en bil och försökte fixa i motorn. Sen satte han sig i bilen och körde iväg. Hoppsan, tänkte vi och ringde 114 14 och berättade att vi sett en misstänkt berusad bilförare. Det var dagens goda gärning.
På söndagen var det konståkning igen. Jag och min T hade lyckats få tag på biljetter till den slutsålda uppvisningsgalan. Vi fick se de fem bäst placerade i varje gren. Vilken uppvisning det blev! Musik och ljus och show och blommor och glitter och Robert Wells. Ojojoj, Göteborg är verkligen en evenemangsstad. Bäst var det när piruettkungen och min favorit sen flera år, Stephane Lambiel, gick förbi mej utanför arenan. Han var typ en halvmeter ifrån mej och hade grå polotröja. Sen gick Göran Johansson förbi också, men det var inte lika kul.
På annandag påsk hade vi bejublad konsert i Västra Frölunda. Det gick väldigt bra, trots att jag var lite rasslig i halsen.
Nu är det vardag igen.
Nu är det vardag igen.
5 kommentarer:
Jag hörde att konståkningspubliken klappade i otakt, stämmer detta?
Allt ont mot hockey-tutor, men efter vaktens ingripande kanske du ska dra igång kampanjen "Mot den moderna konståkningen"? Ni Göteborgare köper ju allt, konståkning och musik av en gnagare...
Göran Johansson såg jag i Köpenhamn en gång i höstas, spottade demonstrativt mot homom även fast jag var flera meter ifrån han.
Ja, Aron, publiken klappade i otakt en hel del. Men framför allt klappade de så stelt på 1an och 3an istället på 2an och 4an.
Vad menar du, Stoffe? Ska jag ha en kampanj "emot" den moderna konståkningen eller så att säga "i riktning mot" den moderna konståkningen? Göteborgare köper inte allt, men vi köper definitivt alla slags evenemang. Göteborg - evenemangstaden!
Jag menar att ni kan ju inte acceptera dessa övertrampen på läktaren som den moderna konståkningen uppenbarligen innebär.
aaa jag onska jag fick se konstakning ocksa!!!
Skicka en kommentar