I fredags gick jag upp svintidigt och var på spinningpass kl 07.15. Sen promenerade jag hem och tog mej ett pass på pilatesbollen som jag fått av min T. Jäklar vad det rev i magmusklerna efteråt! Sen jobbade jag hemma och kollade på OS i ping-pong och väntade in kvällen. Vi hade after work med ett par grabbar, varav en som vanligt ställde till scener och fick bli hemskickad i förtid. Vi andra satt kvar och hade alldeles för trevligt alldeles för länge. När vi åkte taxin hem insåg jag plötsligt att min T har en sida som jag inte tänkt på förut... Han gillar taxichaufförer. Som fan! Senast vi åkte taxi, för några veckor sen, ville han prompt att taxichauffören skulle följa med in till oss och sova på vår soffa. Den här gången tvingade han chauffören att lova att han skulle se ping-pong-semifinalen kl 04.00. Egentligen kanske han inte riktigt gillar taxichaufförerna, han kanske mer gillar att domdera över dom..?
Jag skulle upp riktigt tidigt morgonen efter, så som tur var sov jag riktigt djupt den natten. Fram till kl 04.00... Då skrällde en hårdrockslåt ut ur min T:s sprakiga mobilhögtalare. Jag vaknade med ett ryck och min puls steg till max. Jag blev helt klarvaken. Min T skulle förstås upp och se den där ping-pong-semifinalen han också (liksom taxichauffören). Han klev upp och stängde av alarmet. Men så kom han tillbaka och la sig igen. Jag var klarvaken. Efter fem minuter snoozringde alarmet igen och min T klev upp och slog på TV:n. Hela vår lilla enrumare lystes upp av skenet från TV-apparaten och kommentatorernas röst vrålade ut, ända tills min yrvakne T lyckade sänka volymen. Dödstrött och lagom irriterad vred jag demonstrativt på mej och kröp ner så långt under täcket som jag kunde. Jag tänkte bara på att min väckarklocka också skulle ringa snart, men jag skulle inte få somna om igen, till skillnad från min T. Jag var dödstrött, men ändå klarvaken. Efter bara någon minut stängdes TV:n av och min T kom och kröp ner i sängen igen. "Ska du inte se matchen?" "Nej, jag kan se en repris imorgon..." Mycket snart hördes små snarkningar och snusingar bredvid mej i sängen. Själv var jag helt klarvaken.
Jag lyckade till slut sova nån slags halvkass sömn i någon timme innan min väckarklocka ringde. Ett späckat möhippeprogram väntade. Jag gäspade mej igenom förmiddagen, men sen kvicknade jag till och dagen var fantastiskt rolig. Jag kan avslöja att jag under stora delar av dagen faktiskt hängde med en av Sveriges absolut största världsstjärnor... Hon var helt vanlig och sen ville hon krama mej två gånger innan hon skulle åka. Se där ja!
Under söndagen började min konstiga åkomma krypa fram. Mot kvällen så började jag snuva och snörvla och snufsa. Och framför allt frös jag. På kvällen kunde jag inte somna förrän jag tagit på mej mysbyxor, långärmad tröja och sockor. Med detta låg jag alltså under vårt tjocka täcke. Imorse kände jag mej ok och gick till jobbet, men framåt lunch skickade mina kollegor hem mej eftersom jag kände mej helt varm och kokande i huvudet och började låta lätt förvirrad och inte hittade rätt ord är jag pratade. Feber, antog jag. Men när jag kom hem och stoppade tempen i munnen steg den inte mer än till 35,9!!! Är inte det jättekonstigt? Normalt när jag är frisk så ligger jag ju på höga 36. Är det någon som kan berätta vad jag fått för åkomma..?
25 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
snufsa.
Snufsig är världens bästa norska ord. Snorig som vi säger på svenska låter ju så äckligt. Snufsig låter bara gulligt.
snufsig er mitt eget ord.. ingen andre nordmenn säger det. snufsete kan man kanskje säga- foresten... du skriver helt underbart. elsker bloggen din:)
klem mette marit ( til ära for dina syskon)
Snufsete låter inte lika gulligt. Bara konstigt...
Skicka en kommentar