Världens tuffaste djur

Björndjuret - näst intill mytiskt.

Att vila upp sig på ett pensionat

Lyssna!

Snart... En hel timme Ola i din radio. Ola, mannen som alltid alltid är i högform. Det ska bli fantastiskt!

Recent Keyword Activity

Då och då går jag in på min Statcounter-sida för att kontrollera vad ni, kära läsare, sysslar med här på min blogg. Något av det som är mest intressant tycker jag är att se vad folk har googlat på och sedan hamnat på min blogg.

Fast en sak är lite läskig... De angivna sökorden brukar skifta och variera otroligt mycket, med två undantag. Nästan varje gång jag kollar så finns dessa sökord med i statistiken: "Anders Östman tv4" och "blottare runkar".

Detta väcker förstås en viss nyfikenhet.., är det samma personer som söker på dessa ord? I så fall.., hur kan dom?! Anders är en prydlig och hederlig ung man som bara vill sköta sitt jobb på ett hedervärt sätt. Han kan inte rå för att han har ett behagligt yttre. Och framför allt har han, så vitt jag vet, aldrig någonsin visat mer hud i tv än vad som anses anständigt.

Fast egentligen väcker det mest ilska. Vad i helvete! Lägg av att leta efter snusk!

Prosit!

Första dagen på resten av mitt liv

Idag är en speciell dag. Lite läskig också.., men jag tror att det kommer bli bra. Under dagen har jag hört Dr Phils röst i mitt huvud: This can be a changing day of your life...

Allt har att göra med LBK. Och med min T. Fram till nu har min T ägnat tid motsvarande en halvtidstjänst på sin hockey. Det var när LBK låg i division 3. Sen gick de upp i tvåan. Hurra liksom.., eller nåt. Enligt tränarna skulle detta inte innebära mer tid för träning, bara lite längre restider till matcherna. Men så satte säsongen igång i augusti. Ett träningsschema tejpades upp hemma på kylskåpet och där stod om ett träningsläger. Sånt har LBK inte sysslat med tidigare. Någon vecka senare kom beskedet att spelarna skulle träna själva före träningen. Och sedan ville tränarna att de skulle träna även efter träningen. Tiden kvar för sömn, mat och för att bara umgås med varandra och med vänner försvann bit för bit.

Så nu har min T bestämt sig. Till att börja med blir det en paus, men min T och LBK behöver komma ifrån varandra ett tag.

Förstår ni..? Min T kommer att få mer än 20 timmar över i veckan. Några av dom hoppas jag kunna få del av. This can be a changing day in my life... Ikväll gör min T sin sista träning.

Va fan e problemet..?!

Jag behöver ju verkligen sova. Alltså på riktigt. Jag ligger så sjukt efter med min sömn och det blir bara värre och värre för varje morgon som kommer och går. Sen flera kvällar tillbaka har jag haft som målsättning att ligga nerbäddad och klar vid nio... halv tio... senast tio... absolut senast halv elva. Och ikväll skulle det verkligen hända. Jag skulle sova så jävla hårt som jag någonsin har sovit. Och vad händer..? Nog fan ska jag ge mej på att städa när klockan närmar sig läggdax. Seriöst.., jag städar!!!

Suck... men nu ska jag gå och lägga mej. Ska bara kolla facebook en gång till först och plocka ur diskmaskinen och fixa matlåda och plocka undan min sminkväska och hänga in kläderna som ligger på soffan och se vad det blir för väder imorgon och välja en skön skiva att somna till och göra lite situps på pilatesbollen och vattna de där hängiga blommorna och sen ska jag nog blogga om skiten också innan jag får tummen ur och går och lägger mej...

Bästa vänner...

...med varandra alltså.

Pelle Fosshaugs huvud är en torktumlare

Hade tänkt promenera länge länge länge igår kväll... Vad som hände var istället att jag tog på mej den där luvtröjan och de där mysbyxorna och satte mej framför den där tv:n med den där popcornskålen och det där stora mjuka täcket. Men då trillade jag in i en härlig dokumentär som jag är glad att jag fick se. Promenaden får bli någon annan dag.

Mitt huvud är en torktumlare hette filmen och den handlade om ADHD. Kvaliten gick lite upp och ner i filmen måste jag säga. Blev lite trött där i mitten när hela "stackars alla ADHD-barn, samhället och skolan har svikit dom"-snacket satte igång. Visst är det säkert så, men det intressanta med den här filmen var ju att få möta vuxna personer med ADHD och höra om deras liv. Fast det absolut bästa och enda anledningen till att jag fastnade i filmen var ju the one and only Pelle Fosshaug. Hjälte! Det är helt omöjligt att återberätta, men han porträtterades så fint och härligt att ni bara måste se det själva. Vi fick följa Pelle under en utredning som skulle visa huruvida han har ADHD eller inte. Gå genast in och se på svtPlay!

(Ok.., det här var väl inte direkt en lysande recension, men hey, klockan är skittidigt på morgonen och mitt huvud har inte vaknat än. Men tro mej, det var en bra film och den är värd att se. Eller ja, Pelle är värd att se!)