Glögg, violiner, hjärtan och tejp.

Helgen började med en födelsedagsfest hos Jesper som hade intressanta inslag som en helikopter, en våtdräkt och två magiker. Dessutom fanns där en enorm Stiltonost som smakade fantastiskt till pepparkakorna och glöggen. Mötte upp min T på Noon efteråt.

















Min T (vill dölja sin mössfrisyr) och Tomas.


















Johan.


På lördagen sprang jag och min T iväg till domkyrkan för att avnjuta en violinkonsert med Grant, en man som jag känner litegrann via jobbet. Han har jobbat i symfoniorkester i sitt hemland och rest runt på stora Europaturnéer. Nu lever han i Bergsjön och får nästan aldrig möjlighet att spela. Därför var det roligt att han äntligen fick ha en egen lunchkonsert. Han bjöd på Mozart och Beethoven.

















Någonstans i dunklet står en violinist.


Sen strosade jag runt på stan och köpte äntligen inpackning till mitt stackars torra hår. Gick hem och åt och tog det lugnt en stund innan jag gick till O'Learys och kollade på hockeyn med min T. Vi satt länge och trivdes. Jag är stort fan av sportbarer. Där finns massa folk man inte skulle träffa nån annanstans, t.ex de med byxorna väldigt högt uppdragna och skinnväst, det finns sköna soffor som man kan krypa upp i och så är det alltid kort kö till tjejtoan.

Söndagen blev softardag hemma. Min T åkte som vanligt iväg för att spela match tidigt på eftermiddagen. Jag hängde lite framför TV:n. Sen kom jag på att det var ju min Hjärtdag. Årsdagen av min hjärtoperation som brukar firas med tacksamhet över att jag lever och till den store kirurgen Torkels ära. Hjärtdagen ska ju firas med att äta hjärtformad kladdkaka. Nu hade jag inte tagit med hjärtformen till nya lägenheten, men en vanlig rund kladdkaka fick det bli. Den skulle vi äta när min T kom hem från matchen tänkte jag. Sen lagade jag mat som stod färdig när mannen kom hem, förstås.

Såhär gick matchen. Min T gjorde ett mål och en assist. Sen fick han en lårkaka. Sen slog han huvudet i sargen. Sen slutade han spela och blödde ner några handdukar. Vi åt lite snabbt, bytte tejp på näsan och promenerade sen ner till akuten för att kolla hur det var med näsan. Det blödde både på insidan och utsidan av den.





















Glad ändå.






















I väntan på läkaren.

Vi sitter på britsen och väntar.

Svårt att låta bli att leka med öronkikaren medans vi väntar... (men jag var så rädd att läkaren skulle komma så jag tog kort så fort jag bara kunde)


Det var ganska bra med näsan tyckte läkaren. Den var inte bruten och hade inga farliga blödningar på insidan. Hacket på utsidan behövdes inte sys, utan bara tejpas. "Vem har tejpat det här då?" frågade läkaren. "Jo, det var visst jag" sa jag. "Väldigt snyggt! Jobbar du med sånt här?" Sen gick han ut och kallade på sjuksköterskan som skulle komma och tejpa. "Oj, vad snyggt! Vem har tejpat det här?" frågade sköterskan. Jag berättade att det var jag. "Jobbar du inom vården?" "Jag har jobbat inom omsorgen" svarade jag och försökte låta förlägen, fastän jag var hur stolt som helst.

När vi kom hem smakade kladdkakan hur gott som helst. 25 november är numera Hjärt- och näsdagen.