Det är ju så lätt hänt att man drar på sig en släng av ångest såhär i juletider när man är isolerad i ett litet hus vid skogens slut. I mitt fall kom den som hjärtklappning med ovanligt hög puls och en känsla av att inte vilja någonting, varken ligga kvar i sängen eller kliva upp, varken äta eller låta bli, varken lyssna på musik eller till tystnaden.
Som tur är finns det botemedel.
Igår drack jag vin som vore det saft och somnade sedan utan att ha borstat tänderna. Idag tog jag på mej spenderbyxorna och for till stan och köpte lycka i form av byxor och tröjor samt svullade i mej falafel och napoleonbakelse. Och imorgon kommer min T hit och kan klappa mej på pannan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar