En vanlig kväll i min älskade stad

Ikväll promenerade jag hemåt genom min älskade stad.

Jag passerade engelska kyrkan, svängde runt hörnet på Skatteverket och gick genom Rosenlund. Där stod de, thailändskorna. I riktigt snygga stövlar, diskret läppstift och varma kappor. De stod på visst avstånd från varandra. Sysslolösa. Väntande. En tjej stod och småsjöng för sig själv.

Jag såg på tjejerna och något hände i mej. Jag började hata. Varenda man hatade jag. Varenda en av de män som långsamt passerade förbi i sina bilar. Ensamma. I deras ögon trodde jag mej se den svartaste ondska. Varför valde de just denna vägen ikväll?

När jag gick över bron som leder upp mot Järntorget släppte hatet. Tårarna kom. Just där, just då, kunde jag inte välja annat än att fortsätta min promenad hemåt genom min älskade stad.

Men jag tänkte på tjejerna och jag tänkte på deras kappor. Det var tur att de var varma. För jag hoppas att tjejerna får vänta länge...