Stormnatten

Natten mellan fredag och lördag slog stormen till. Hela dagen hade det varnats på radio och tv. Lite nervöst var det förstås. Hur hårt skulle vi drabbas denna gång? Skulle vi känna igen vår stad när stormen lagt sig? Skulle vi överleva natten..?

När jag och min T åkte hem vid 01.30 på natten hade vindarna så smått börjat tillta. Men vi tog oss ändå hem säkert, såg till att dörrar och fönster var ordentligt stängda och tog skydd under våra varma täcken.

På lördagsmorgonen tog vi oss ut för att undersöka hur vår stad klarat det fruktansvärda vädret. Vi hade försökt förbereda oss på det värsta, men aldrig hade vi kunnat ana vilken syn som skulle möta oss...

Precis utanför vårt hus, endast ett tiotal meter från vår lägenhet måste skräckscener ha utspelat sig under natten. Efter att ha undersökt platsen en stund stod det klart för oss exakt vad det var som hade hänt. En takpanna hade blåst ner på gatan.

Vi såg på varandra och drog en lättnadens suck, tacksamma för att just vi hade skonats och fått möta en ny dag, helt oskadda.






















Förödelsen var enorm efter stormnatten.


















Den häftiga vinden hade slitit upp takpannan och kastat den ner från taket med stor kraft. Där krossades den mot asfalten.