Jag brukade vara hon som sov. Så långt jag kan minnas har jag alltid kunnat sova. På vilket underlag som helst, vid vilka tidpunkter som helst, hur länge som helst. Så är det inte längre.
Livet är inte detsamma längre. Sömnen är inte densamma. Den är kortare, men samtidigt mycket viktigare. Förr kunde jag klara mej med 5 timmars sömn och ändå vara pigg och fungerande dagen efter, nu behöver jag 8 timmar. Men ändå vaknar jag innan jag fått de sömntimmar jag behöver. På vardagar vaknar jag halv fem och på helger halv åtta.
Jag vill att allt ska vara som det var förr. Låt mej bara sova.
Låt mej vara hon som sover...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar