07 november 2009
03 november 2009
Tillbaka
Den här bloggen har ju varit typ död ett bra tag nu. Men eftersom det börjat hända lite skojiga saker i mitt liv så tänkte jag återuppliva den. Planen är att ni som tycker det vore skoj kan få möjlighet att följa mej och min T genom en process som precis har startat. Vill du ha en hint så kan du kika här.
17 juni 2009
Mattips
Nu ska jag äntligen få äta min kvällsvard. Det blir min nyuppfunna pastasallad som är så jäkla god.
Man tar lite blandade grönsaker som man gillar, skär i lagom stora chunkiga bitar och grilla i ugnen. Det viktigaste är att man slänger i champinjoner och körsbärstomater eller något annat som blir lite såsigt i ugnen. Själv väljer jag också oliver och paprika. Blanda runt med olivolja, salt, peppar, timjan och krossad vitlök innan det får åka in i ugnen. Sen är det bara att blanda med nykokt pasta och slänga över rejält med färsk basilika. Går att äta både varm och kall, gärna med grillad halloumi till.
Jammi!
Man tar lite blandade grönsaker som man gillar, skär i lagom stora chunkiga bitar och grilla i ugnen. Det viktigaste är att man slänger i champinjoner och körsbärstomater eller något annat som blir lite såsigt i ugnen. Själv väljer jag också oliver och paprika. Blanda runt med olivolja, salt, peppar, timjan och krossad vitlök innan det får åka in i ugnen. Sen är det bara att blanda med nykokt pasta och slänga över rejält med färsk basilika. Går att äta både varm och kall, gärna med grillad halloumi till.
Jammi!
Christianiacykeln
Här monterar min T sitt nya vrålåk som han fick med anledning av sin trettionde födelsedag. 
14 juni 2009
Insomnia
Jag brukade vara hon som sov. Så långt jag kan minnas har jag alltid kunnat sova. På vilket underlag som helst, vid vilka tidpunkter som helst, hur länge som helst. Så är det inte längre.
Livet är inte detsamma längre. Sömnen är inte densamma. Den är kortare, men samtidigt mycket viktigare. Förr kunde jag klara mej med 5 timmars sömn och ändå vara pigg och fungerande dagen efter, nu behöver jag 8 timmar. Men ändå vaknar jag innan jag fått de sömntimmar jag behöver. På vardagar vaknar jag halv fem och på helger halv åtta.
Jag vill att allt ska vara som det var förr. Låt mej bara sova.
Låt mej vara hon som sover...
Livet är inte detsamma längre. Sömnen är inte densamma. Den är kortare, men samtidigt mycket viktigare. Förr kunde jag klara mej med 5 timmars sömn och ändå vara pigg och fungerande dagen efter, nu behöver jag 8 timmar. Men ändå vaknar jag innan jag fått de sömntimmar jag behöver. På vardagar vaknar jag halv fem och på helger halv åtta.
Jag vill att allt ska vara som det var förr. Låt mej bara sova.
Låt mej vara hon som sover...
11 juni 2009
Skolavslutningsfina
Det är skolavslutningsdag idag och jag gillar så himla mycket att se de rödhåriga medelklasspojkarna på bussen. De är inte äldre än elva men har klätt upp sig i lila skjorta, kritstreckskavaj, hatt och converse. Och man bara ser på dom att de själva känner sig så jääädra snygga. En kunde inte ens hålla sig utan utbrast till sin kompis: "Är jag inte snygg?!"
26 maj 2009
Apoteket Svanen
Idag har jag gjort min månatliga storhandling av receptfria varor på Apoteket. 871 riksdaler blev det. Jag måste vara deras bästa kund.
Senast jag var där köpte jag ett oparfymerad hårmousse. Är den här bra? frågade kassörskan. Hmm.., tänkte jag, det brukar vara omvända roller när man handlar. Kunden frågar och expediten svarar. Jag kanske hänger på Apoteket lite väl ofta...
Senast jag var där köpte jag ett oparfymerad hårmousse. Är den här bra? frågade kassörskan. Hmm.., tänkte jag, det brukar vara omvända roller när man handlar. Kunden frågar och expediten svarar. Jag kanske hänger på Apoteket lite väl ofta...
21 maj 2009
Vår röda vackra lilla pärla
Här kommer äntligen bildbevis på vår nya fina familjemedlem och på platsen där hon ligger.
27 mars 2009
Att förenkla och förtydliga
Det är ju det där med dam- och herrtoaletter. Det går ju liksom inte att förstå... Vad är det som gör det omöjligt för de med vagina och de utan vagina att använda samma toalettstol? Ni som, likt jag, provat båda sorters toaletter vet ju hur det ligger till. Det är liksom ingen skillnad!
Eller jo.., om vi tänker efter lite så finns det en liten skillnad. På de s.k. damtoaletterna finns en liten, liten svart hemlig påse hängandes på väggen. Där ska man placera de ytterst hemliga resterna efter hanterandet av en menstruation.
Jag är ganska förvirrad över hela denna toalettsituationen, men har utformat ett förslag på hur den kan hanteras och förtydligas:
21 mars 2009
ÄNTLIGEN!
Så skönt, så stort, så underbart! Jäklar vilken nervös match, men vilken sjutusans känsla i magen när slutsignalen ljöd och SM-guldet var i hamn. Grönvita hjältar!
20 mars 2009
18 mars 2009
Äntligen bilder
Nu har jag lagt in lite bilder från vår resa till Gambia. Det är bara att kolla i nedanstående inlägg, så har ni text och bild tillsammans.
En till kul grej med Gambia är att man blir knallgul på tungan av att dricka Fanta. Det är helfestligt!
07 mars 2009
Fler Gambiaaventyr
Nu har vi varit me dom lite fler aventyr som jag tankte beratta om.
En dag akte vi med en fin gammal trabat upplangs Gambiafloden. Skona timmar pa soldack och en fantastisk lunchbuffe. Vi kom till Jeffrey som ar en liten by vid floden. Byn har blivit nagot av en turistattraktion eftersom Kunta Kinte fran boken Roots kom darifran. Vi fick hora lite om hans historia och traffa en slakting (jag tror de sa att det var attonde generationen efter Kunta Kinte) och veta mer om hur slavhandeln gick till. Byn ar en av tva byar i Gambia som har en kvinnlig hovding och det horde naturligtvis till att turisterna skulle ta sig en kik pa henne ocksa. Hon holl ett litet tal och ville helst att vi skulle kopa ett certifikat som bevis pa att vi traffat henne. Efter detta fick vi aka en mindre trabat (som de proppade full med folk) over till James Island. Det var en o som anvandes for att forvara, sortera och lasta om slavarna innan de skickades ut over haven. Kusligt att forestalla sig allt som pagatt dar. Pa vagen hem med baten hade vi turen att fa sallskap med ett gang leksugna delfiner som hoppade och dykte vid sidan av baten. 
En annan dag akte vi med pa en safaritur till en nationalpark i Senegal. Vi fick kliva upp vid femtiden pa morgonen och forsta aventyret for dagen blev att aka farja fran huvudstaden Banjul over till andra sidan Gambiafloden. Vita och turister som vi var fick vi ga fore i kon. Allt sadant kanns oerhort markligt och olustigt. I detta fallet betydde det att vi slapp koa i manga timmar som gambianerna, vi vantade nog bara en halvtimma. Nar farjan kom lastades den proppfull av bilar, lastbilar, getter, kor, diverse varor och massor av manniskor. Allt detta trangdes pa samma utrymme.
Val over floden akte vi pa sandiga vagar genom sma byar och odemarker tills vi kom till nationalparken. Safarin var en varm, dammig och harlig upplevelse. Vi for hit och dit i hela parken for att fa upptacka sa manga djur som mojligt. Forutom de zebror som motte oss redan pa parkeringsplatsen fick vi ocksa se olika sorters apor, faglar, vildsvin, antiloper, hjortar, giraffer och noshorningar. Vi fick faktiskt komma riktigt nara manga av djuren vilket var riktigt haftigt.
Innan vi for fran parken fortsatte vi ocksa pa temat att klappa reptiler, denna gang en pytonorm (levde inte vilt, utan i en bur i parken). Innan vi akte hem gjorde vi ocksa ett kort stopp pa en marknad. Tyvarr fick vi inte chansen att strova runt dar for guiden verkade lite stressad att komma tillbaka till farjan, men pa de fa minuter vi var dar dok det upp sakert 15 barn som bara ville folja med oss runt pa marknaden och halla oss i handen.
Sa fort man kommer till en by ar det samma sak, bade de ganger vi rest i grupp och nar vi akt pa egen hand, en valdigt dubbel kansla infinner sig. Det ar fantastiskt intressant att se byarna och manniskorna som lever dar och man skulle vilja komma nara inpa. Men det ar ett enormt gap mellan oss. Barnen med samma ogon som pa alla Lutherhjalpsaffischer jag sett i min barndom, som genast stammer upp i valkomstsanger och danser nar den vita mannen kommer. Mammor som vill att vi ska halla deras bebisar och tonarspojkar som vill att vi ska skanka dom vara klockor och vara pengar.
En dag akte vi med en fin gammal trabat upplangs Gambiafloden. Skona timmar pa soldack och en fantastisk lunchbuffe. Vi kom till Jeffrey som ar en liten by vid floden. Byn har blivit nagot av en turistattraktion eftersom Kunta Kinte fran boken Roots kom darifran. Vi fick hora lite om hans historia och traffa en slakting (jag tror de sa att det var attonde generationen efter Kunta Kinte) och veta mer om hur slavhandeln gick till. Byn ar en av tva byar i Gambia som har en kvinnlig hovding och det horde naturligtvis till att turisterna skulle ta sig en kik pa henne ocksa. Hon holl ett litet tal och ville helst att vi skulle kopa ett certifikat som bevis pa att vi traffat henne. Efter detta fick vi aka en mindre trabat (som de proppade full med folk) over till James Island. Det var en o som anvandes for att forvara, sortera och lasta om slavarna innan de skickades ut over haven. Kusligt att forestalla sig allt som pagatt dar. Pa vagen hem med baten hade vi turen att fa sallskap med ett gang leksugna delfiner som hoppade och dykte vid sidan av baten. En annan dag akte vi med pa en safaritur till en nationalpark i Senegal. Vi fick kliva upp vid femtiden pa morgonen och forsta aventyret for dagen blev att aka farja fran huvudstaden Banjul over till andra sidan Gambiafloden. Vita och turister som vi var fick vi ga fore i kon. Allt sadant kanns oerhort markligt och olustigt. I detta fallet betydde det att vi slapp koa i manga timmar som gambianerna, vi vantade nog bara en halvtimma. Nar farjan kom lastades den proppfull av bilar, lastbilar, getter, kor, diverse varor och massor av manniskor. Allt detta trangdes pa samma utrymme.
Val over floden akte vi pa sandiga vagar genom sma byar och odemarker tills vi kom till nationalparken. Safarin var en varm, dammig och harlig upplevelse. Vi for hit och dit i hela parken for att fa upptacka sa manga djur som mojligt. Forutom de zebror som motte oss redan pa parkeringsplatsen fick vi ocksa se olika sorters apor, faglar, vildsvin, antiloper, hjortar, giraffer och noshorningar. Vi fick faktiskt komma riktigt nara manga av djuren vilket var riktigt haftigt.Innan vi for fran parken fortsatte vi ocksa pa temat att klappa reptiler, denna gang en pytonorm (levde inte vilt, utan i en bur i parken). Innan vi akte hem gjorde vi ocksa ett kort stopp pa en marknad. Tyvarr fick vi inte chansen att strova runt dar for guiden verkade lite stressad att komma tillbaka till farjan, men pa de fa minuter vi var dar dok det upp sakert 15 barn som bara ville folja med oss runt pa marknaden och halla oss i handen.Sa fort man kommer till en by ar det samma sak, bade de ganger vi rest i grupp och nar vi akt pa egen hand, en valdigt dubbel kansla infinner sig. Det ar fantastiskt intressant att se byarna och manniskorna som lever dar och man skulle vilja komma nara inpa. Men det ar ett enormt gap mellan oss. Barnen med samma ogon som pa alla Lutherhjalpsaffischer jag sett i min barndom, som genast stammer upp i valkomstsanger och danser nar den vita mannen kommer. Mammor som vill att vi ska halla deras bebisar och tonarspojkar som vill att vi ska skanka dom vara klockor och vara pengar. Det ar sana oerhorda skillnader mellan oss, vi gar alltid fore i kon, vi ar alltid rikare och de vill alltid visa sin tacksamhet. Det ar svart att forklara men det kanns sa konstigt, att de ar sa tacksamma samtidigt som vi ar sa overlagsna. Och anda ar det sa lite vi kan gora at det, sa stora troga processer som maste till...
Nara vart hotell finns en liten skogspark som ar skyddad pa ungefar samma satt som ett naturreservat. Dar finns lite olika sorters djur, men framfor allt mangder av apor. Vi strovade runt dar igar eftermiddag och njot av de vackra traden, den svala skuggan och de sallskapliga aporna. Det ar framforallt en sort, de kallas Green monkey, som vill komma fram och halsa och allra helst ocksa fa sig en jordnot. De ar fantastiskt sota, aven om jag fortfarande ar aningen reserverad i mitt mote med dom.
Idag ville vi ha en lugn skon dag sa vi for tillbaka till Lamin Lodge, dar vi varit tidigare. Denna gang tog vi en battur med Moses och Salomon, tva killar fran byn som guidade oss runt bland faglar, fiskar, ostron och vaxter samtidigt som de barattade lite om livet i deras by. Solen sken och vattnet var sa lugnt. Darute ar allt sa tyst och ljuvligt och man kan bara ma bra. En lunch pa restarangen (den som var byggd som en koja) tog vi ocksa.
Nu ar det bara ett par dagar kvar. Formodligen kommer vi ta det valdigt lugnt och sola och bada innan vi kommer tillbaka hem igen. Pa mandag kvall flyger vi och pa tisdag kommer vi med taget till Goteborg.
Nara vart hotell finns en liten skogspark som ar skyddad pa ungefar samma satt som ett naturreservat. Dar finns lite olika sorters djur, men framfor allt mangder av apor. Vi strovade runt dar igar eftermiddag och njot av de vackra traden, den svala skuggan och de sallskapliga aporna. Det ar framforallt en sort, de kallas Green monkey, som vill komma fram och halsa och allra helst ocksa fa sig en jordnot. De ar fantastiskt sota, aven om jag fortfarande ar aningen reserverad i mitt mote med dom.
Idag ville vi ha en lugn skon dag sa vi for tillbaka till Lamin Lodge, dar vi varit tidigare. Denna gang tog vi en battur med Moses och Salomon, tva killar fran byn som guidade oss runt bland faglar, fiskar, ostron och vaxter samtidigt som de barattade lite om livet i deras by. Solen sken och vattnet var sa lugnt. Darute ar allt sa tyst och ljuvligt och man kan bara ma bra. En lunch pa restarangen (den som var byggd som en koja) tog vi ocksa.
Nu ar det bara ett par dagar kvar. Formodligen kommer vi ta det valdigt lugnt och sola och bada innan vi kommer tillbaka hem igen. Pa mandag kvall flyger vi och pa tisdag kommer vi med taget till Goteborg.28 februari 2009
Livet pa en gambiansk pinne
Det har tagit ett tag innan jag har gett er lite semesterhalsningar har pa bloggen (visst ar det exotiskt att skriva utan prickar pa bokstaverna..?!) Jag har ju inte direkt haft fullt upp, utan snarare inte haft sa mycket att rapportera, forutom alla iakttagelser fran solstolen. Turister ar ju ratt sa roliga att betrakta. Igar kom det ganska manga nya gaster till hotellet och de ar ju helt dumma i huvudet. Man ser direkt om det ar en nykomling pa hur de ror sig bland solstolarna, hur de koar vid frukostbuffen och hur de pratar med personalen. Vara nya grannar (vi hade en asskon ensamresande 50-arig hollandare fram tills igar) hade till och med gjort tabben att oppna alla gardiner till sitt rum. De kommer ha det gassande varmt inatt.
Sahar i efterhand forstar jag hur trott och stressad jag varit. De fyra forsta dagarna har jag overhuvudtaget inte langtat efter nagra nya intryck alls. Jag har bara velat ligga ner i solen och rensa mitt huvud. Som tur ar har min T, som latt blir rastlos inte klagat utan ocksa tyckt att det varit skont att slappa. Vi har varit helt makalost trotta ocksa. Nar klockan ar nio pa kvallarna sa ar vi helt utslagna och drar oss helst tillbaka. Filmerna som vi har pa datorn hgar det inte funnits en chans att se klart innan ogonen slar igen.
Men igar var vi redo for lite aventyr. Vi akte till Abuko National Park dar man kunde vandra och se lite vilda djur och den vackra gambianska naturen. Dar tog de ocksa hand om djur som konfiskerats fran personer som illegalt haft de som husdjur. Efter rehabilitering, som de kallade processen vilken innebar att djuren levde i burar upp till ett ar, skulle djuren slappas fria. Dar fanns bade babianer, pelikaner, en jatteskoldpadda, antiloper och hyenor. Tidigare fanns aven ett lejon, men det rymde och fick skjutas. Sjalva parken var valdigt vacker och det var skont att vandra nagra timmar. I borjan var jag ganska nervos da vi passerade krokodiler och nargangna apor och jag gillar ju inte djur sarskilt mycket. Men efter ett tag kunde jag slappna av och njuta av termitstackar, odlor, mango- och cashewnottrad.
Efter detta tog var taxichauffor till ett ljuvligt stalle for lunch. Lamin Lodge var en restaurang i tre vaningar byggd av stockar och bjalkar pa vattnet. Det kandes precis som de enkla tradkojor man byggde i Klockarboskogen som liten. Skillnaden var att har hade man milsvid utsikt over Gambiafloden och landsbygden runt omkring. Nar vi kom var det helt folktomt och vi tog plats hogst upp pa tredje vaningen. Nagra killar satt och spelade skon musik pa bryggorna nedanfor och pa floden gled nagra piroger (kanotliknande batar) ljudlost fram. Det var helt ljuvligt. Sa rofyllt och harligt. En nargangen apa ville forstas knycka var mat, men av personalen tilldelades vi en vattenpistol att forsvara maten med.
Sista anhalt for dagen blev Katshakilly Crocodile Park. Dit akte vi for att se, umgas med och klappa krokodiler. Dar var fullt av livs levande krokodiler som man strovade omkring bland. Vi forsakrades om att de fatt massor av fisk pa morgonen, sa att de formodligen inte var sugna pa att ata oss. Krokodilerna var stenharda ovanpa, men om man kande ner pa benen och in mot magen sa var de mjuka och svala. En valdigt overklig upplevelse maste jag saga. Min T funderade pa om de drogat krokodilerna for turisternas skull... Vem vet..?
Idag har vi slappat i vara solstolar igen. Hotellet ar mysigt och rummen ligger utspridda i en lummig och vacker tradgard full av apor och massa vackra faglar, plus de grymt fula gamarna som cirkulerar ovanfor polen pa formiddagarna innan de blivit matade. For lata dagar ar hotellet perfekt. Men imorgon blir det aventyr igen...
(Tyvarr har vi ingen sladd med kameran, sa bilderna far komma i efterhand.)
Sahar i efterhand forstar jag hur trott och stressad jag varit. De fyra forsta dagarna har jag overhuvudtaget inte langtat efter nagra nya intryck alls. Jag har bara velat ligga ner i solen och rensa mitt huvud. Som tur ar har min T, som latt blir rastlos inte klagat utan ocksa tyckt att det varit skont att slappa. Vi har varit helt makalost trotta ocksa. Nar klockan ar nio pa kvallarna sa ar vi helt utslagna och drar oss helst tillbaka. Filmerna som vi har pa datorn hgar det inte funnits en chans att se klart innan ogonen slar igen.
Men igar var vi redo for lite aventyr. Vi akte till Abuko National Park dar man kunde vandra och se lite vilda djur och den vackra gambianska naturen. Dar tog de ocksa hand om djur som konfiskerats fran personer som illegalt haft de som husdjur. Efter rehabilitering, som de kallade processen vilken innebar att djuren levde i burar upp till ett ar, skulle djuren slappas fria. Dar fanns bade babianer, pelikaner, en jatteskoldpadda, antiloper och hyenor. Tidigare fanns aven ett lejon, men det rymde och fick skjutas. Sjalva parken var valdigt vacker och det var skont att vandra nagra timmar. I borjan var jag ganska nervos da vi passerade krokodiler och nargangna apor och jag gillar ju inte djur sarskilt mycket. Men efter ett tag kunde jag slappna av och njuta av termitstackar, odlor, mango- och cashewnottrad.
Efter detta tog var taxichauffor till ett ljuvligt stalle for lunch. Lamin Lodge var en restaurang i tre vaningar byggd av stockar och bjalkar pa vattnet. Det kandes precis som de enkla tradkojor man byggde i Klockarboskogen som liten. Skillnaden var att har hade man milsvid utsikt over Gambiafloden och landsbygden runt omkring. Nar vi kom var det helt folktomt och vi tog plats hogst upp pa tredje vaningen. Nagra killar satt och spelade skon musik pa bryggorna nedanfor och pa floden gled nagra piroger (kanotliknande batar) ljudlost fram. Det var helt ljuvligt. Sa rofyllt och harligt. En nargangen apa ville forstas knycka var mat, men av personalen tilldelades vi en vattenpistol att forsvara maten med.
Sista anhalt for dagen blev Katshakilly Crocodile Park. Dit akte vi for att se, umgas med och klappa krokodiler. Dar var fullt av livs levande krokodiler som man strovade omkring bland. Vi forsakrades om att de fatt massor av fisk pa morgonen, sa att de formodligen inte var sugna pa att ata oss. Krokodilerna var stenharda ovanpa, men om man kande ner pa benen och in mot magen sa var de mjuka och svala. En valdigt overklig upplevelse maste jag saga. Min T funderade pa om de drogat krokodilerna for turisternas skull... Vem vet..?
Idag har vi slappat i vara solstolar igen. Hotellet ar mysigt och rummen ligger utspridda i en lummig och vacker tradgard full av apor och massa vackra faglar, plus de grymt fula gamarna som cirkulerar ovanfor polen pa formiddagarna innan de blivit matade. For lata dagar ar hotellet perfekt. Men imorgon blir det aventyr igen...
(Tyvarr har vi ingen sladd med kameran, sa bilderna far komma i efterhand.)
23 februari 2009
En lång söndag
Ja, det har varit en riktigt lång söndag. Efter en lite för sen lördagkväll på Jenny och Stefans bröllopsfest och bara fem-sex timmars sömn klev jag och min T upp och såg över packningen en sista gång. Ut i snöslasket med rullväskorna och så tog vi tåget till Stockholm. Vi åt en lunch på ett riktigt dåligt ställe med asiatisk buffé och sen for vi till Ritorno för att uppleva vårt första söndagsfika. Sedan träffade vi Jocke och Peter för ett par öl inför kvällens konsert med AC/DC. Jag och min T stod längst fram och kände nästan Angus svettdroppar som flög genom luften, men vi var redan helt sjukt trötta och passade därför ganska bra in i den åldrade och sega publiken. Vi hittade en trevlig pub för ett par öl efter konserten också och när den stängt blev det hamburgare på Max tills också de stängde. Nu var det två timmar kvar tills första flygbussen skulle gå och naturligtvis var centralstationen stängd. Vi promenerade omkring en liten stund och gick sen till 7 Eleven för att hänga tillsammans med många andra frusna nattsuddare. 03.30 kunde vi gå till stationen för att hämta ut vårt bagage och så fara med flygbussen mot Arlanda. Äntligen fick vi en halvtimmes sömn under bussresan. Det var alldeles tillräckligt för att den värsta trötthetsvärken i kroppen skulle försvinna och tankarna skulle bli någorlunda klara igen. Vi checkade in direkt och gjorde oss hemmastadda på en soffa. Min T ligger bredvid mej och snarkar, men jag kunde faktiskt inte somna. Hoppas på bättre lycka på flyget. Om inte annat så har vi ju två långa veckor på oss att ta igen oss efter denna långa intensiva söndag.
22 februari 2009
20 februari 2009
Tågtristess
Ännu en jävla tågresa...
Jag brukade uppskatta att göra tågresor på egen hand. Det innebar tid för mej själv, tid att lyssna på musik, tid att tänka, tid att vara, tid att bara sitta och glo... Det har blivit lite för mycket av de varorna det senaste året. Nu är det bara jävligt segt och tråkigt.
Jag bara längtar hem...
Jag brukade uppskatta att göra tågresor på egen hand. Det innebar tid för mej själv, tid att lyssna på musik, tid att tänka, tid att vara, tid att bara sitta och glo... Det har blivit lite för mycket av de varorna det senaste året. Nu är det bara jävligt segt och tråkigt.
Jag bara längtar hem...
18 februari 2009
Fack nummer 17
Enda sedan den 16 januari har jag ju gått på ljusbehandling tre gånger i veckan. När man ljusbehandlas så behöver man ha muddar på armarna. Dessa muddar är personliga och läggs i en namnmärkt påse. När jag den 16 januari började kuren fick jag mej tilldelat egna muddar, en egen påse och ett alldeles eget hyllfack att lägga påsen i. Fack nummer 17 är mitt fack. När jag kommer till behandlingen så vet jag att i mitt egna fack ligger mina egna muddar. När jag ska gå därifrån lägger jag omsorgsfullt ner mina muddar i påsen och placerar denna i mitt fack.
Nu har det hänt något... Utan att jag fått information (!) så ligger det numera två påsar i fack nummer 17. Jag känner mej förvirrad, utlämnad och lessen. Och framför allt så får jag ingen information. Nu har det gått cirka en vecka sedan den andra påsen dök upp och fortfarande har ingen, varken sköterskor, receptionister eller ens läkare, tagit sitt ansvar och informerat om vad det är som händer. Är detta en permanent lösning eller kommer jag åter fritt kunna utnyttja utrymmet i fack nummer 17? Vem bär ansvaret? Jag vet som sagt ingenting. Det enda jag (helt på egen hand, utan att bli informerad) kunnat lista ut är att ägaren till den andra påsen heter Inga-Lill.
Vem vet, Inga-Lill..? En dag kanske vi möts i väntrummet...
Nu har det hänt något... Utan att jag fått information (!) så ligger det numera två påsar i fack nummer 17. Jag känner mej förvirrad, utlämnad och lessen. Och framför allt så får jag ingen information. Nu har det gått cirka en vecka sedan den andra påsen dök upp och fortfarande har ingen, varken sköterskor, receptionister eller ens läkare, tagit sitt ansvar och informerat om vad det är som händer. Är detta en permanent lösning eller kommer jag åter fritt kunna utnyttja utrymmet i fack nummer 17? Vem bär ansvaret? Jag vet som sagt ingenting. Det enda jag (helt på egen hand, utan att bli informerad) kunnat lista ut är att ägaren till den andra påsen heter Inga-Lill.
Vem vet, Inga-Lill..? En dag kanske vi möts i väntrummet...
16 februari 2009
Snygga Anna
Igår kväll var jag med Anna och Mia på Anna Ternheims pompösa spelning på konserthuset.
Jävligt snyggt var det. Snyggt och tajt och genomtänkt och perfekt och storslaget och vältajmat... och jävligt snyggt.
Jag tackar för en skön kväll och bjuder på en "lika-som-bär".
Lika som bär:
Anna Ternheim och Per Hammar
Jävligt snyggt var det. Snyggt och tajt och genomtänkt och perfekt och storslaget och vältajmat... och jävligt snyggt.
Jag tackar för en skön kväll och bjuder på en "lika-som-bär".
Lika som bär:
Anna Ternheim och Per Hammar
15 februari 2009
TSOOL
The Soundtrack Of Our Lives på Trädgårn igår. Det var fint, som vanligt. Aningen ojämnt och lite segstartat. Men glädjen och kicken i hela magen fanns där, det är ju alltid så på TSOOL-konserter. Bäst under hela kvällen var såklart Second Life Replay, nästan i stil med P3 Guld-framträdandet. Och märkligast var Instant Repeater '99... Jävligt bra såklart, Ebbot ståendes på kravallstaketet, Kleerup rännandes runt på scenen med en tamburin och slutligen publiken som lyfter Ebbot och låter honom surfa runt. Eufori och galenskap.
Här är Second Life Replay från P3 Guld.
The Soundtrack Of Our Lives kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta.
Här är Second Life Replay från P3 Guld.
The Soundtrack Of Our Lives kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta.
13 februari 2009
Glittermorgon
Imorse snöade det så små små flingor. Luften var som fylld utav glitter. Glitter, glitter, glitter. Det var så välbehövligt, det var som att låta hela min kropp och själ sköljas i glitter och kristaller och glans. Men ändå.., jag är fortfarande så trött, så trött. Jag behöver mer glitter.
10 februari 2009
Det har varit en grå och luddig dag idag
Sov du lilla videung
Än så är det vinter
Än så sova björk och ljung
Ros och hyacinter
Än så är det långt till vår
Innan rönn i blomma står
Sov du lilla vide
Än så är det vinter
Än så är det vinter
Än så sova björk och ljung
Ros och hyacinter
Än så är det långt till vår
Innan rönn i blomma står
Sov du lilla vide
Än så är det vinter
06 februari 2009
Fredagsstämning
Mer fredagsstämning än så här kan det ju inte bli... Fy fan va underbart! Det här var det största som hänt mej när jag var nio år.
Tre gånger i veckan...
Tre gånger i veckan går jag till en hudklinik och får ljusbehandling för mina händer.
Tre gånger i veckan får jag vänta på att en sköterska kommer och värmer upp solariet.
Tre gånger i veckan trär jag på muddar på mina armar.
Tre gånger i veckan får jag lyfta på en telefonlur och be sköterskan komma tillbaka för att köra igång behandlingen.
Tre gånger i veckan ser jag ut så här.
Tre gånger i veckan får jag vänta på att en sköterska kommer och värmer upp solariet.
Tre gånger i veckan trär jag på muddar på mina armar.
Tre gånger i veckan får jag lyfta på en telefonlur och be sköterskan komma tillbaka för att köra igång behandlingen.
Tre gånger i veckan ser jag ut så här.
05 februari 2009
Att vaccinera sig
Idag tänkte jag äntligen få tummen ur och ringa och boka tid för vaccination inför resan till Västafrika. Vid halv nio ringde jag men möttes av en telefonsvarare som berättade att telefontiden var 10.00-11.00. Jaha, jag var för tidigt ute.
10.02 gjorde jag ett nytt försök. "Du har kommit till vaccinationer och resetips. Våra telefontider är måndag till torsdag 10.00-11.00" Vad nu... är de sena till telefonen?
10.05: "Du har kommit till vaccinationer och resetips. Våra telefontider är måndag till torsdag 10.00-11.00"
10.09: "Du har kommit till vaccinationer och resetips. Våra telefontider är måndag till torsdag 10.00-11.00"
10.15: "Du har kommit till vaccinationer och resetips. Våra telefontider är måndag till torsdag 10.00-11.00"
Vid det här laget blir jag inte bara förbryllad och irrterad utan jag börjar också bli nyfiken på vad de har för resetips att dela med sig av... Kanske att det är bra att ta med adapter på resan. Eller att försommaren är härlig i Dubrovnik. Kranvatten ska man ju inte dricka. Vilka stränder i Thailand som är finast, hur man reser miljövänligt, vad man ska tänka på när man reser med barn, var den bästa shoppingen finns i New York...
10.43: "Det är för närvarande många som ringer. Vi tar ditt samtal så snart vi kan."
10.50 kommer jag äntligen fram. Sköterskan ställer många frågor om mina tidigare vaccinationer och om resan. Slutligen säger hon: "Då ringer jag dej före tolv".
Jaha.
Väntar nu med spänning på att hon ska ringa tillbaka och ge sina allra bästa resetips...
10.02 gjorde jag ett nytt försök. "Du har kommit till vaccinationer och resetips. Våra telefontider är måndag till torsdag 10.00-11.00" Vad nu... är de sena till telefonen?
10.05: "Du har kommit till vaccinationer och resetips. Våra telefontider är måndag till torsdag 10.00-11.00"
10.09: "Du har kommit till vaccinationer och resetips. Våra telefontider är måndag till torsdag 10.00-11.00"
10.15: "Du har kommit till vaccinationer och resetips. Våra telefontider är måndag till torsdag 10.00-11.00"
Vid det här laget blir jag inte bara förbryllad och irrterad utan jag börjar också bli nyfiken på vad de har för resetips att dela med sig av... Kanske att det är bra att ta med adapter på resan. Eller att försommaren är härlig i Dubrovnik. Kranvatten ska man ju inte dricka. Vilka stränder i Thailand som är finast, hur man reser miljövänligt, vad man ska tänka på när man reser med barn, var den bästa shoppingen finns i New York...
10.43: "Det är för närvarande många som ringer. Vi tar ditt samtal så snart vi kan."
10.50 kommer jag äntligen fram. Sköterskan ställer många frågor om mina tidigare vaccinationer och om resan. Slutligen säger hon: "Då ringer jag dej före tolv".
Jaha.
Väntar nu med spänning på att hon ska ringa tillbaka och ge sina allra bästa resetips...
01 februari 2009
Stor journalistik
Ok, jag vet... Jag har ju ett gravt Aftonbladetberoende och jag vet att det bara är destruktivt.
Men utan det beroendet så hade jag ju aldrig trillat över märkliga artiklar, som den här. Det är mycket som är märkligt med artikeln, men jag ger här några exempel:
1. "Det skulle egentligen till Rick Astley"
2. Den tredje bröstvårtan
3. Christoffer Columbus
Men utan det beroendet så hade jag ju aldrig trillat över märkliga artiklar, som den här. Det är mycket som är märkligt med artikeln, men jag ger här några exempel:
1. "Det skulle egentligen till Rick Astley"
2. Den tredje bröstvårtan
3. Christoffer Columbus
Give us a kiss!
Igår blev jag trött på heteronormativiteten. Igen...
Vi var på Scandinavium och kollade på ishockey. Det är ju dubbelt det där... Att se idrott live är alltid trevligt. Men jädrar vad det kan finnas kulturella störningar på idrottsarenor.
En gång i varje period hördes ett smackande pussljud i högtalarna och på jumbotronen zoomades att par in, en hane och en hona som satt bredvid varandra. Kring dom var en hjärtformad ram och under stod texten "Give us a kiss!" Nu förväntade sig all publik på arenan att hanen och honan skulle kyssa varandra. Efteråt applåderades kyssen.
Hur skulle stämningen bli på Scandinavium om paret som zoomades in var en hane och en hane?
Vi var på Scandinavium och kollade på ishockey. Det är ju dubbelt det där... Att se idrott live är alltid trevligt. Men jädrar vad det kan finnas kulturella störningar på idrottsarenor.
En gång i varje period hördes ett smackande pussljud i högtalarna och på jumbotronen zoomades att par in, en hane och en hona som satt bredvid varandra. Kring dom var en hjärtformad ram och under stod texten "Give us a kiss!" Nu förväntade sig all publik på arenan att hanen och honan skulle kyssa varandra. Efteråt applåderades kyssen.
Hur skulle stämningen bli på Scandinavium om paret som zoomades in var en hane och en hane?
30 januari 2009
Dagens hockeysnackis
Jaha.., nu är det tydligen klart att Foppa ska komma hem till Sverige och spela för Modo.
Väntar spänt på hur denna unge man ska reagera när mardrömmen nu blir sanning...
Väntar spänt på hur denna unge man ska reagera när mardrömmen nu blir sanning...
25 januari 2009
Va i allsin dar..?!
Har suttit på bibliteket och pluggat med Anne Mari idag. När jag gick hem därifrån ganska nyss, dvs vid artontiden, passerade jag två till synes helt vanliga vuxna män som spatserade genom Haga. "Fröken", sa en av dem varpå jag vände mej om för att höra om de kanske behövde en vägbeskrivning eller se om jag hade tappat något. "Vart är du på väg" frågade dom och jag svarade som det var att jag skulle gå hem. Det var då den oväntade frågan kom... "Ska vi följa med?"
Herregud, jag säger då det... Det var minsann en frank och ogenerad fråga, särskilt för att ställas kl 18 en söndagkväll mitt på gatan och i det närmaste som hälsningsfras.
Jag svarade att jag trodde att de skulle ha det roligare på egen hand och fortsatte sedan min vandring hemåt.
Herregud, jag säger då det... Det var minsann en frank och ogenerad fråga, särskilt för att ställas kl 18 en söndagkväll mitt på gatan och i det närmaste som hälsningsfras.
Jag svarade att jag trodde att de skulle ha det roligare på egen hand och fortsatte sedan min vandring hemåt.
24 januari 2009
Att fördriva en lördagförmiddag
Lördag förmiddag har gått och jag har ägnat den åt att försöka sova ut lite grann (gick inte jättebra) och att skriva så mycket som möjligt på den hemtenta jag ska lämna in i veckan (gick i alla fall lite bättre än vad det gjorde igår). Känns befriande att jag snart ska kila iväg och träffa Jenny en stund. Det kommer nog fylla på min energi tror jag.
23 januari 2009
Resurrection
När man inte ser annat än att allt är kört och att det bara
är att kasta in handduken...
...då ska man sänka blicken och se om det inte finns nya möjligheter, närmare än man tror.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
