Hett hett hett

Shit, vad har jag lyckats med?, säger en lycklig Fredrik

Ångestdämpande

Det är ju så lätt hänt att man drar på sig en släng av ångest såhär i juletider när man är isolerad i ett litet hus vid skogens slut. I mitt fall kom den som hjärtklappning med ovanligt hög puls och en känsla av att inte vilja någonting, varken ligga kvar i sängen eller kliva upp, varken äta eller låta bli, varken lyssna på musik eller till tystnaden.

Som tur är finns det botemedel.

Igår drack jag vin som vore det saft och somnade sedan utan att ha borstat tänderna. Idag tog jag på mej spenderbyxorna och for till stan och köpte lycka i form av byxor och tröjor samt svullade i mej falafel och napoleonbakelse. Och imorgon kommer min T hit och kan klappa mej på pannan.

Jävligt läcker!

Julens fröjder

Under julen var vi många människor som åt mycket mat och mycket godis.

Idag tycker jag om...

Fronda - Nu kommer det tomtar

Förbjudet!

Det här är vår utsikt från köksfönstret. Det är så vidrigt! Jag har stört mej på det hela december. Så här får man verkligen inte pynta i ett och samma fönster! Det är overkill.

Den finaste kärleken!

Har det äntligen hänt nu?

Årets bästa julsång!

Den här fina julsången fick jag på sängkanten på luciamorgonen:

"Vi komma, vi komma från..."

Nej vänta.., ni måste tänka er det på blekingemål!

"Vi komma, vi komma från Pepparkakeland.
På vägen, på vägen vi vandra hand i hand.
Så bruna, så bruna vi äro alla tre.
Gå inte till höger...

Nä.., hur fan går den?"

Idag tycker jag om...

Carola - Genom allt. En sån sjuhelsikes jäkla stänkare till låt. Det går inte att sitta still!

Mera Lee

Hakar på Peppe och vill visa denna sjukt fina video. Så snyggt jobbat med kontrasterna, det svarta och det vita. Och rösten alltså, rösten! Och en fantastisk låt dessutom... Håll till godo!

Första klappen

Årets julklapp från arbetsgivaren:
En jävla massa sill.
Till vegetarianen...

Tack!

Gunnar..?

Jag vet inte vad jag ska säga... När man söker på Gunnar Wiklund på Youtube finns bara ett enda klipp. Detta:

Strålande jul

Åh, vilken härligt julig dag det var igår!

Jobbade först.., men jobbet innebar levande julkrubba med riktig kamel och åsna och familjemässa där jag sjöng så ljuvligt om julens fröjder. Sedan avslutning där konfirmandtomtar delade ut godispåsar till alla barnen.

Sedan åkte jag och min T in till stan och strosade och åt brunch. När det började skymma gick vi till Liseberg och tittade på alla ljus och spelade chokladhjul. Lotta Engberg hade allsång vid Stora scenen (evenemanget kallas förstås för Jullotta) där Sanna Nielsen och Martin Stenmark var gäster och krossade den lilla äkthet som ändå brukar kunna finnas i julsångerna. När vi blev för nedkylda ställde vi oss vid glödborden och värmde fingrarna och myste i den tillgjorda och konstlade julstämningen. Det var riktigt härligt!

När fötterna var för trötta och kalla for vi hemåt och tvättade kläder och bakade pepparkakor. Dessutom fick min T äntligen ordning på tajmrarna till adventspyntet. Nu är vi sååå redo för julen!

Ja.., om man bortser från julklappsinköpen förstås...

Linus

Att gå ensam på bio

Ja, för det gjorde jag. Jag gick ensam på bio och det var första gången i mitt liv. Jag kan inte säga att jag dragit mej för det, det har bara inte blivit av förut. Men jag trodde nog ändå att det skulle kännas konstigt och lite obekvämt. Men det gjorde det inte. När jag kom ut ur biomörkret funderade jag över varför...

För just mej, just idag, är nog svaret detta:
Jag var helt bekväm med att gå ensam för att jag kände mej totalt nära... nära någon.

Min T och jag hade en helt underbar kväll i bilen hem från Blekinge igår. Inga bilar på vägarna. Bara han och jag och ett kompakt mörker runt oss. Vi tunade runt mellan de kommersiella radiokanalerna och kunde skråla med för full hals till E-type och Tomas Ledin och Cascada och Kent och Bruce Springsteen. Dessförinnan hade vi haft en fantastisk skön helg med mycket tid för varann.
Mycket tid att prata med varann.
Mycket tid att se på varann.
Jag kan fortfarande känna blicken och det är därför jag inte är ensam.

Uppfylld av denna sköna känsla stoppade jag in hörlurarna med Bruce i öronen och promenerade ut i min stad. Den 5 minuter långa promenaden hem blev till 40 minuter. Jag strosade runt i Masthugget, glad att min höga krage dolde mitt breda leende och lade sordin på min stämma när jag inte kunde låta bli att sjunga med.

Biotipset

Gå och se Persepolis!

Jag hade förmånen att få böckerna i en samlingsvolym i julegåva härom året. Jag läste den med stort intresse och den lilla flickan från berättelsen har faktiskt kommit tillbaka då och då i mina tankar.

Filmen är rapp och händelserik och har en grym tajming. Man kastas mellan död och livsglädje, katastofer och skratt, stora historiska händelser och vardagslunk. Jag njöt.

Förutom att man får uppleva själva filmen så är det ju alltid en upplevelse att gå på Folkets Bio-bio. Många med ursprung i mellanöstern var förstås där, blandat med den vanliga vita kulturella medelklassen. Tyvärr var någon i närheten förmodligen inte särskilt van med vegetarisk mat (t.ex. bönor och linser) och spred därför en otrevlig odör runt sig. Jag försökte bortse från det under filmen. Det var svårt.

Gråta gråta gråta...

God morgon!

I morse när jag gick på Linnégatan på väg mot spårvagnen mötte jag plötsligt en främmande man som tittade på mej och sa: "Gomorron!" Oerhört märkligt beteende! Jag visste inte hur jag skulle reagera, men jag tror jag log och sa "gomorron" tillbaka. Gjorde jag rätt?

Adventstid

Torsdag:
Fika med Anne Mari. Alltid grymt trevligt! Jag är så glad att jag har en så fin vän! Mycket prat om julens fröjder blev det.


Fredag:
Spinning 07.15. Det ska bli min nya fredagsvana. Man kan ju tycka att det är vidrigt att röra på kroppen vid en så arla tidpunkt... Ja, man är ju rätt seg i benen får jag ju hålla med om. Men det är ändå ett så gött sätt att starta dagen. Och sen gott om tid att sola och packa in håret och annan ompyssling av sig själv. I omklädningsrummet stod två damer och pratade samtidigt som de bytte om. Eller rättare sagt, den ena damen pratade och den andra lyssnade och sög åt sig av visdomsorden (så gjorde även jag, fast i smyg). Den pratande damen berättade att hon 1961 var mamma åt tre barn, men tröttnat på att bara vara hemma med dem hela tiden. Så fick hon se ett anslag: "Gympa med oss". Och det gjorde hon! Sedan 1961 har hon gympat regelbundet och hon tyckte det gjorde susen. "Man håller sig rörlig och frisk", sa hon. "Visst, åldern börjar ta ut sin rätt, men jag känner mej ändå väldigt rörlig." Den lyssnande damen tog försynt till orda och frågade efter hennes ålder. "Jag är 84 år nu." What?! Tanten såg inte ut att vara en dag äldre än 65. Hon var smärt och smidig och verkligen rörlig. Så tog damen på sig sin sporttop och joggade in till ännu ett jympapass. Jag måste verklign hålla igång träningen. Jag vill vara rörlig.

Sen åt jag frukost på ett café på Kungsgatan. Det var ganska gott. Där satt också ett par betonghåltagare och språkade över sin frukost. Jag har en stor fascination för håltagare och det verkar vara världens bästa jobb. Jag ska bli håltagare en vacker dag. Det enda som kan skrämma mej är väl den där grabbigheten. Den visade verkligen upp sig under dessa håltagares frukost. De talade om en gemensam bekant..: "Nä.., jag hörde att han kanske hade det lite jobbigt för hans kärring höll på å dö". Varpå kompisen svarar: "Å fan!" Sen blev det tyst. Hur grabbigt får det bli?!
















Den här fina adventshälsningen väntade i mitt postfack på jobbet. Tack Milvi!

Efter jobbet mötte jag upp Anne Mari, Charlie och min T för ett par glas på Linnégatan. Mycket skön avslutning på veckan. Tyvärr skulle min T upp och jobba extra morgonen efter så det blev en tidig hemgång. Men det var nog lika bra för jag var grymt trött efter att ha jobbat på fritidsgården under kvällen.


Lördag:
Min T klev upp lika tidigt som på vardagarna och for iväg till jobbet. Själv sov jag lite längre, men sen begav jag mej ner på stan en sväng. Kl 14 möttes vi igen och for hem till Anna och Tommy på namngivningskalas för deras andra son. De bjöd på smarrig soppa och pepparkakor. Trevligt värre! Sen hade vi planer på att gå till Liseberg, men regnet smattrade mot rutan och det var skönare att bara åka hem och slappa, ta fram adventspyntet och äta pannkakor.


Söndag:
Äntligen advent! Advent är så mycket bättre än jul. Mer soft. Och tänk vad några lampor i fönstrena och en ljusstake där man bara får tända ett ljus i taget kan göra en harmonisk. Något annat som jag tycker om är ju gosskörer. Denna dag fick jag båda två på en och samma gång. Vi gick till Vasakyrkan och fick höra gosskören sjunga med sina ljuvligt späda rösten på latin om Immanuel och förstås Olssons advent och lite annat. Jag satt där med gåshud. Däremellan fick vi sitta och tänka på annat eftersom man inte kunde koncentrera sig på vad den rackarns gammalmodiga prästen sa i sitt långsamma tempo. Men en sak kommer jag ihåg att han sa... Jag fick minsann höra att jag var en fattig arm syndare. Det var inte igår man hörde det sist.
















Gosskören slappnar av efter ett bejublat framförande.

Efter vår söndagsmiddag for min T till match och jag åkte till Sara och Klas för det årliga adventsbaket. Det spreds en enorm värme när alla skulle hjälpas åt med lussekatter och pepparkakor. Folk droppade in och ut hela tiden och stämningen var mycket god.
















Sara med bullarna som bl.a. jag rullat.

















De som spritsade kristyr kom igång ordentligt.






















Klas ska snart äta en skumtomte.

















Kent och Emma njuter av resultatet.

På väg hem från Sara passade jag på att gå in i Oscar Fredriks kyrka. Den springer jag förbi varje dag, men har aldrig varit inne i den. Men nu skulle det sjungas in advent och jag ville ha mer Bered en väg. VT jobbade som vaktmästare och jag hann få en kort pratstund med henne innan det var dags att gå och sätta mej. Kyrkan var helt knökad med folk och jag lyckades få den allra sista platsen där sikten inte skymdes av pelare. Där var stor kör och orkester som framförde en del sånger på egen hand, men i de allra flesta fick församlingen klämma i. Och jädrans vad det klämdes i! Folk sjöng för fulla muggar och de sjöng bra dessutom. Feta pukor och blås hjälpte till att få fart på alltihop.

Glad advent på er!

Göteborg - Evenemangstaden

4 juli kommer han hit. Mannen som 1985 fick 64312 göteborgare att hoppa sönder sitt Ullevi. Arenan var sedan stängt för konserter ända till 1994. Inför Bossens konserter 2003 gjorde arrangörerna extra förstärkningar av planen.

Nu kommer han äntligen tillbaka. Han och Max Weinberg förstås...

Glögg, violiner, hjärtan och tejp.

Helgen började med en födelsedagsfest hos Jesper som hade intressanta inslag som en helikopter, en våtdräkt och två magiker. Dessutom fanns där en enorm Stiltonost som smakade fantastiskt till pepparkakorna och glöggen. Mötte upp min T på Noon efteråt.

















Min T (vill dölja sin mössfrisyr) och Tomas.


















Johan.


På lördagen sprang jag och min T iväg till domkyrkan för att avnjuta en violinkonsert med Grant, en man som jag känner litegrann via jobbet. Han har jobbat i symfoniorkester i sitt hemland och rest runt på stora Europaturnéer. Nu lever han i Bergsjön och får nästan aldrig möjlighet att spela. Därför var det roligt att han äntligen fick ha en egen lunchkonsert. Han bjöd på Mozart och Beethoven.

















Någonstans i dunklet står en violinist.


Sen strosade jag runt på stan och köpte äntligen inpackning till mitt stackars torra hår. Gick hem och åt och tog det lugnt en stund innan jag gick till O'Learys och kollade på hockeyn med min T. Vi satt länge och trivdes. Jag är stort fan av sportbarer. Där finns massa folk man inte skulle träffa nån annanstans, t.ex de med byxorna väldigt högt uppdragna och skinnväst, det finns sköna soffor som man kan krypa upp i och så är det alltid kort kö till tjejtoan.

Söndagen blev softardag hemma. Min T åkte som vanligt iväg för att spela match tidigt på eftermiddagen. Jag hängde lite framför TV:n. Sen kom jag på att det var ju min Hjärtdag. Årsdagen av min hjärtoperation som brukar firas med tacksamhet över att jag lever och till den store kirurgen Torkels ära. Hjärtdagen ska ju firas med att äta hjärtformad kladdkaka. Nu hade jag inte tagit med hjärtformen till nya lägenheten, men en vanlig rund kladdkaka fick det bli. Den skulle vi äta när min T kom hem från matchen tänkte jag. Sen lagade jag mat som stod färdig när mannen kom hem, förstås.

Såhär gick matchen. Min T gjorde ett mål och en assist. Sen fick han en lårkaka. Sen slog han huvudet i sargen. Sen slutade han spela och blödde ner några handdukar. Vi åt lite snabbt, bytte tejp på näsan och promenerade sen ner till akuten för att kolla hur det var med näsan. Det blödde både på insidan och utsidan av den.





















Glad ändå.






















I väntan på läkaren.

Vi sitter på britsen och väntar.

Svårt att låta bli att leka med öronkikaren medans vi väntar... (men jag var så rädd att läkaren skulle komma så jag tog kort så fort jag bara kunde)


Det var ganska bra med näsan tyckte läkaren. Den var inte bruten och hade inga farliga blödningar på insidan. Hacket på utsidan behövdes inte sys, utan bara tejpas. "Vem har tejpat det här då?" frågade läkaren. "Jo, det var visst jag" sa jag. "Väldigt snyggt! Jobbar du med sånt här?" Sen gick han ut och kallade på sjuksköterskan som skulle komma och tejpa. "Oj, vad snyggt! Vem har tejpat det här?" frågade sköterskan. Jag berättade att det var jag. "Jobbar du inom vården?" "Jag har jobbat inom omsorgen" svarade jag och försökte låta förlägen, fastän jag var hur stolt som helst.

När vi kom hem smakade kladdkakan hur gott som helst. 25 november är numera Hjärt- och näsdagen.

Hit - men inte längre

Har precis åkt till jobbet. Spårvagnschauffören lyssnade på Jimmy Dean med Troll. :-)

Idag tycker jag om...

Trance Dance - You're Gonna Get It. Hästintro och fina körer... "Fly like a bird"

Till Peter:

Det här är vad bävrar och uttrar och järvjävlar håller på med...

Fiffigt värre!

På bussen väg hem från jobbet idag läste jag ut min bok (Jenny av Jonas Gardell). Precis lagom tills jag var framme vid min hållplats tog sista kapitlet slut. "Då får jag planera in en tur till biblioteket" tänkte jag. Men där, precis utanför mitt hus stod den..: Bokbussen! Den bara stod där och väntade på mej. Jag tvekade först. Bokbussen.., kan man verkligen gå in där? Är det inte åldersgräns.., man måste väl vara tant? Jag bestämde mej för att gå hemåt istället och försöka hitta en tid att gå till biblioteket någon gång i veckan. Men så hejdade jag mej, precis utanför Turken på hörnet gjorde jag halt för ett ögonblick. Det här är en sån där chans i livet som man bara ska ta, en chans att prova något helt nytt som är alldeles ofarligt och som förmodligen bara kommer bli trevligt. Jag satte mej över min osäkerhet och travade helt enkelt in på bokbussen. Där var, till min förvåning, fullt av folk. Mammor med barn, unga vuxna och (förstås) tanter. Och hela två bibliotikarier fanns beredda att ge bästa möjliga service. Min bok lämnades tillbaka och efter en titt i hyllorna valde jag en ny bok som jag tror handlar om en korvkiosk. Allt på bara några minuter! Så jädrans fiffigt! Och det bästa av allt är att Bokbussen kommer finnas där för mej varenda tisdag mellan 15.40 och 17.00 i korsningen Kompassgatan/Sjömansgatan. Bokbussen - världens bästa uppfinning!

Bandy bandy

Jag befann mej lite för långt bort och kunde tyvärr inte delta när nya bandyhallen invigdes i Västerås härom veckan. Men som plåster på såren begav jag och min T oss till klassisk bandymark i Surte i lördags för att vara med vid det historiska tillfället när Sveriges tredje bandyhall invigdes.

1311 personer hade samlats för att se Surte ta emot Tjust i en historisk match. Men det hela inleddes förstås med en historisk invigning. Där var ett coverband som stod och frös innan det var dags för talen. "Kära Surtebor! Känner ni historiens vingslag?" Ljudanläggningen var otroligt tafflig med knaster och rundgång. "Låt mej dela ut en blomsterkvast..." Och sen delades kvastar ut till höger och vänster samtidigt som den lilla blågula klacken började få upp värmen innanför västen och jublade högre och högre för varje kvast. De stackars bandyspelarna stod uppradade på isen och försökte förgäves behålla värmen i kroppen.

Så blåste domaren i den historiska visselpipan och matchen var igång. Tjust var först ut med att göra mål och blev därmed historiska. Efter en otroligt seg inledning med stela ben och sanslöst dåligt passningsspel lossnade målskyttet även för Surte och därmed var jakten igång. Svängigt var det. Och tätt. Efter en välbehövlig paus med glöggförsäljning i den lilla cafébaracken infann sig tempramentet på isen. Utvisningarna haglade. Några riktiga utvisningsbås hade man inte hunnit bygga, men som tur var hade någon eldsjäl tagit med sin gamla soffgrupp i brun plysch. Hemmalaget fick tresitssoffan och det var nog tur för den var fullsatt långa stunder av halvleken. Under de självande slutminuterna stod det 7-7, men Surte lyckades, som hämtat ur ett dåligt filmmanus, skjuta in bollen en sista gång och kunde avgå med segern som sanna hjältar. En sagolik avslutning på en historisk dag...















Blomsterkvastutdelning
















Ett historiskt ögonblick då lagen skrinnar in på isen.
















Laget tackar sina fans för det fantastiska stödet.

Idag tycker jag om...

José Gonzales - Teardrop. Fin som fan! Jag blir glad när han gör covers av gamla favvolåtar.

Nyårsrepris

Nu börjar mina och min T:s funderingar kring det kommande nyårsfirandet ta fart. Förra året var mitt firande oerhört urbant med mingelparty och gayklubb. Är det möjligtvis dags för ett lantligt firande i naturskön och anrik Bergslagsmiljö..?

Det spånas i alla fall kring en middag. Stockholm har varit på tal. Men på Solgården finns redan alla köksredskap och förmodligen mängder av fetaost, dessutom stolar och sängar till alla. GubbrocksPeppe är på förslag som DJ (om inte Isse kan komma, kanske lite väl sent att lyckas boka honom) och Cotton Eye Joe är första önskelåten som kommit in.

Hur ska du fira ditt nyår?

Konferens i Botkyrka 7-8 november

Kvällsbön i moskén i Fittja.

















Vi fick chansen att vara med vilket var en fantastisk upplevelse.

















Jag rekommenderar verkligen ett besök i moskén. Makalöst vackert rum!





















Dogge Doggelito deltar i morgonbönen i Botkyrka kyrka. Det var bara att inse.., två bänkrader framför mej satt ett stycke svensk musikhistoria. Stort!

Familjebilder från Stockholm 6 november

Grymme brorssonen!

















Dreglig och fin!





















Johan styr upp en härlig kikärtsgryta.





















Niklas hjälper till litegrann.

















Maria, Nisse och så den lite mindre.





















Båda är randiga.

Tack Mirre för tipset!

Idag tycker jag om...

Coldplay - Fix you. Zlatan i ett guldregn och en av världens bästa låtar, en sån som man inte kan låta bli att gråta när man hör... Riktigt jävla bra!

Zlatan!

Ja, herrejävlar vilken entertainer! Jag log nog till och med bredare än Zlatan själv...

Uppdaterat 21:53
Han tackar alla svenska kidsen därute... Det är stort!

Alla möjligheter!

Gå in på Blocket och kolla på kategori Övrigt. Det var roligt vill jag lova.

Folk vill t.ex sälja får (slaktat och grovstyckat), myntautomat, tandborstar, bullar och kakor, rullstol, urinstickor, foton på atomer (som säljaren själv fotograferat), korsord, helt ny rullator i kartong (är det verkligen ett lämpligt material för en rullator, min anm.), ficklampa, järnrör, reflexer för rullatorer, julmust, 3 fotbollsplaner plastgräs, skyddsväst (i gott skick, har använts främst helger), ensilage, laboratorievåg, manikyrset för vänsterhänta, kryckor i bra skick, lammkött (hel- eller halvkropp), ärtor och majs, kravallstaket, annorlunda konst, järnvägsräls, spåkula, hårdhetstest, permobil (fordon för rörelsehindrade), stödstrumpor, bananer, annorlunda gravkrans, telefonstolpar, tandläkarstol, hörapparat...

Det finns alla möjligheter!!!

Någon hade också råkat köpa för mycket...

10000 kg prima King Edward klass 1 bortskänkes pga platsbrist. Perfekta till matlagning, kan ordna säckning i behändiga 10 och 25 kg säckar. Först till kvarn gör ett klipp. Svarar endast på telefon. 0706-342671Mvh Carl

Frågan är bara vad man helst skulle vilja köpa..?

Idag tycker jag om...

Pandora - One of Us. Fantastisk version av en fantastisk låt.

Lite missade bilder från förra helgen

Afterwork på Inferno. Mattis och Min T.

















Mej.





















Charlotte.

















Jag har äntligen fått in min tapastallrik.





















Höstpromenad i Slottskogen.





















Mer promenad.

















Fåglarna.





















Fint väder.





















Dom tittar på en älg.

















Älgen.

















Vår favvobrunch på Bitter.

















Skön lördagseftermiddag med fotboll och öl.